Trötthet, ledighet och festlighet

Det rullar på hos mig i ett ganska behaglig tempo: det är fortfarande ganska lugnt på hotellet, jag tror att det blir mer nästa vecka. Det rullar på bra i köket också eftersom alla platser äntligen är fyllda (igen). Den nya kocken är schyst och flitig, tack och lov! Dessutom är han 93:a, men tyvärr två månader äldre än mig, så jag är fortfarande yngst på hotellet.

Tyvärr verkar det gå runt en förkylning här bland hotellpersonalen, samtidigt som vädret är lite grått och konstigt - vi är trötta! Min kropp känns tung och musklerna vill helst vila; den muskelträning jag brukar göra har tagit en liten paus, i alla fall för mina blytunga ben.





Men på bilden här ovan till höger är jag pigg och glad - och ledig. Jonny var också ledig och vi gick den branta vägen till Oberlech som vi brukar. Det är en perfekt sysselsättning: det är skitjobbigt men väldigt vackert, och när vi kommer upp känner vi oss så duktiga och unnar oss alltid varm choklad och god mat.

Förra veckan var jag faktiskt ute och festade - det var väldigt länge sen nu. Jag har många kollegor som är ute flera gånger i veckan och dricker, men jag brukar inte följa med, det känns inte värt det om jag börjar tidigt nästa dag. Men den här gången hade jag ett passande schema och var ute med en svensk kompis jag hittat i Lech - vi festade som bara vi svenskar kan! Här står österrikarna och dricker tills de måste vingla hem, ibland gungar de lite till musiken. Kvinnorna brukar röra sig så kroppsmedvetet som möjligt till musiken och ormar sig så att det inte ser helt klokt ut. Bara vi svenska tjejer vet hur man har kul på riktigt!