Kulturskillnader

Jag känner mig på ganska gott humör, på mina två arbetspass idag har jag fnittrat en del, eller försökt att hålla mig för skratt. Jag skulle vilja dela med mig av några slumpmässigt valda funderingar/tankar.

Blinka
Vad är grejen med att alla ska blinka med ena ögat mot mig här? Är det för att flirta eller är det en sydvästlig tysk gest som visar uppskattning? Jag tycker det är mycket konstigt. När jag går igenom restaurangen till exempel, så ger jag gästerna möjligheten att be om något, detta med ögonkontakt och ett litet leende kanske. Då kan jag få lite blinkningar med ena ögat tillbaka - det är inte som att jag går runt och flirtar! Eller när någon presenterar sig för mig, kommer det ofta lite ryck i ena ögat också. När jag önskar en gäst att ha en fortsatt trevlig kväll kan svaret bli: Jag önskar Er detsamma, blink blink.

Jag är ett luder
Jag har den senaste veckan intensivt önskat att luder inte har samma betydelse på tyska som på svenska. Varför kallar mig så många luder för!? Min chef kallade mig till exempel för luder och skrattade, jag vet inte hur jag ska reagera så jag skrattar med.

Isbjörnar på gatorna
Det är kul hur ryktet går runt på hotellet. När jag möter nya kollegor nu efter en veckas tid så brukar de säga: Ach so du kommer ifrån Sverige? och så brukar de le brett, det är gulligt. Sen brukar de lägga till att det är väl antagligen helt igensnöat och kolsvart i Sverige nu. Är det så hela året, eller har ni sommar där uppe? Det är ganska underhållande att bli tagen som värsta snömannen, särskilt när det redan ligger en del snö på gatorna här nere redan.

Hjälpsamma kollegor
Jag arbetar med roligt och lärorikt sällskap. Ofta får jag väl uppskattade tips om hur jag ska förbättra mitt arbete. Ibland får jag också tips, som jag har svårt att ta till mig. Jag kan väl inte hålla minen om jag måste, som en kollega sa, intensivt stirra in i gästens högra öga samtidigt som jag försöker sälja något, dessutom avsluta varje mening med JA. En till sak: i Lech fick jag inpräntat i mig att inte fick "promenera" när jag arbetade - "marschera" var alltid ordet (Schwedin, marschieren!). Här säger ibland kollegor att jag ska gå långsammare så att gästerna inte blir stressade. Min restaurangchef i Lech (som gärna vill se mig gå ännu fortare, alltså typ springa) skulle svimma.