Asså jag bor ju på landet

Tack och lov så är arbetet roligt och spännande! Jag får testa på hur det funkar i den fina restaurangen, i mittpunkten i receptionen och i den väldigt avslappnade sportbaren. Jag är olika dagar lite olikt indelad, jag har en namnskylt och ler och skrattar mycket, med äkta känslor. Det är väldigt kul att få lära känna så många nya människor, att få arbeta i gastronomin igen, öva upp muskelminnet i händerna för glasen och tallrikarnas skull - jag mjukstartar inför Lech.

Men herregud vad svårt det kan vara att ha rast! De första dagarna var tunga, jag kände mig så in i helvetes (ursäkta språket) ensam när jag inte jobbade, jag bad direkt om att få jobba mina lediga dagar också. Men nu har jag vant mig och det är förstås otroligt skönt att slippa vara ledsen. Asså jag bor ju på landet, det finns helt enkelt ingenting jag kan hitta på här utan en bil. Jag har ingen pojkvän i närheten, inga nära vänner och ingen familj. Jag har ingen TV, bara internet ibland (aldrig på rummet) och inget kök. Några dagar fick jag dessutom klara mig utan varmvatten. Svårast av allt var att somna i en stor säng ensam om kvällarna. Men jag är ju här för att utmana mig själv, och nu går det som sagt mycket mycket bättre, det var mest chocken tror jag. Tacksamheten av att få uppleva den nya arbetsplatsen är mycket större än ensamhetskänslorna, nu är det dessutom bara en vecka kvar.












Jag sitter just nu i hotellets medarbetarrum (hur säger man på svenska??) och känner mig ascool. Varför? Jo, jag blir inspirerad av Yoda på min tröja.