Sagan om pekfingret

Jag var tvungen att gå till doktorn tre dagar i rad på grund av ett nagelband! Trodde verkligen inte det skulle vara nödvändigt, men mamma och pojkvän fick mig att gå till en mottagning, där de absolut ville skära upp mitt pekfinger.

Dag 1

Dag 2

Dag 3

Nu har jag fått en salva, för min nagelbandsinflammation, det gör inte alls ont längre men ser riktigt äckligt ut. Irriterande att jag var tvungen att använda mina värdefulla lediga timmar för att gå till doktorn, andra dagen så somnade jag i vänterummet (och blev chockartad klarvaken när han klämde ut var ut ur mitt finger han skurit upp dagen innan). Bra att jag fick hjälp dock, allt var gratis förutom salvan jag har nu, doktorn var väldigt snabb och bra - och okänslig som de typiska doktorerna: 

- Kan jag hänga av mig min jacka?

- Det gör mig detsamma, lägg dig ner, jag behöver skära i det där.

Sen tog han fram en stor spruta och greppade tag i mitt finger, jag frågade lite försiktigt vad han tänkte göra, han sa något på dialekt som jag inte riktigt förstod men hade gissat rätt när fingret domnade. Jag fick ligga och vänta medan bedövningen verkade - först så låg jag och garvade lite eftersom jag tyckte det var så komiskt, sen så somnade jag nästan - sen tog han fram kniven. Det gjorde inte så ont och jag klarade mig på vanliga huvudvärkstabletter.

Mitt i röran med fingret så överraskades jag av ett paket hemma på sängen - med svenskt lösgodis! Tack kära familj, jag började nästan att grina, så rörd blev jag.