Innsbruck

Lech vid busshållplatsen,
vädret såg lovande ut!

Åh vilken härlig dag! Jag var ledig samma dag som min pojkvän för första gången, vi bestämde oss för att fly Lech (så himla nödvändigt) och besöka Innsbruck.

Vi hade sol, över 15 grader och ljummen vind. Innsbruck var en fräsch, ren stad med mysiga restauranger och trevliga människor. Så fint att vara omringad av snötäckta alptoppar även när man befinner sig i en stad! Och gud vad skönt det är med stadskänsla, jag saknar det från Stockholm så himla mycket.

Vi promenerade runt runt och jag kunde först inte sluta att le, åhh vad skönt att strosa runt i solsken. Ingen sa att jag skulle höja tempot och ingen sa att jag skulle gå lite mer som en kypare. Hemma på hotellet var de samtidigt i fullt sjå med att städa undan efter frukosten och förbereda för kvällens middagsservering.

Vi promenerade längs floden Inn, den var ganska bred och blå. Jag hade bara ett linne under vårjackan, en lätt vind svalkade mig i ansiktet haha det var hur härligt som helst.

Innsbruck hade en mysig äldre stadsdel som ibland påminde om Gamla Stan i Stockholm i smalare gränder, här är däremot ett mindre mysigt torg.

                               

 Vi hann med mycket på våra åtta timmar! Vi promenerade som galningar vid floden och gamla stan, igenom en park (lukten av gräs), tittade på ankor... Så mycket så jag inte sett på så länge, som duvor till exempel, jag hade glömt bort de små äckliga djuren, men nu när jag såg de så fick jag lite nostalgikänslor på något sätt. Vi fikade, lunchade, tittade på stadion (otrolig upplevelse! - för honom, haha), skrev vykort (jag alltså), jag testade äntligen en drink som jag serverat jättemånga gånger men inte testat (Aperol gespritzt, jättegott!), det köptes dessertböcker och svenska läroböcker, en alldeles för stor och otymplig stadskarta, kläder...



Det är bara en månad kvar i Lech nu. Insåg plötsligt massa saker när vi satt i bussen tillbaka från tågstationen: jag lyssnade inte på Tänd ett ljus en enda gång den här julen, jag åt ingen knäck och drack inte en droppe julmust. Ingen finsk morots -eller kållåda, ingen sill (tack och lov ingen Kalle Anka). Jul var för drygt två månader sen, fick jag som svar när jag berättade vad jag hade glömt bort att sakna. Va??? Alltså, tiden här i Lech har varit en evighet som ändå har gått väldigt snabbt. Livet här är fantastiskt krävande, underbart asjobbigt och hemskt roligt. Nej men helt seriöst, jag har lärt mig så himla mycket och förstått att jag hör hemma i den här branchen. Jag bor i den finaste skidorten jag någonsin sett (spelar ingen roll att det är skönt att komma bort, jag jämför ändå Lech med alla andra skidorter här och har fortfarande inte sett någon som kan mäta sig med mitt hem här), jag har lärt känna många härliga människor, kan prata tyska riktigt bra och... ja. Kanske lite för tidigt för en utvärdering dock, men nu är det så att jag känner mig redo för semester! Bara några veckor nu. Oj vilka blandade känslor. De sista dagarna är räknade, om jag säger så.