Mellandagarna

De senaste dagarna har jag jobbat väldigt mycket, några dagar i rad blev jobb strax innan sju till två-tiden, för att sedan börja vid sex på kvällen och vara klar vid ett. Tur att jag har kul och skrattar mycket! Förutom att ha kul så gäller det att kunna samarbeta och skaffa sig rutiner, tack vare det så går lite snabbare för varje dag, idag var vi för första gången nästan helt klara med kvällens förberedelser innan tolv!

Jag och Lech i bakrunden.

Några dagar råkade jag prioritera bort att
gå ut, jag tog min rast till att sova typ. Sen så bestämde jag mig för att hänga med upp till Rufikopf här om dagen, en höjd här. Efter den friska luften var jag som en ny person, en av gästerna frågade vem jag var förälskad i (han frågar fortfarande varje dag hahaha), han trodde inte på att jag bara hade fått lite frisk luft...

Det var så fint där uppe: bergen, himlen och molnen ändrade färg hela tiden och fåglarna lät lustigt.

God jul! Fröhliche Weihnachten!

Jag önskar er alla en riktig god jul och ett gott nytt år från mig i Lech!

Dan före dopparedan

Hej nära och kära! Den första av tre veckor av ett högre tempo har börjat, jag önskar verkligen att ni förstår när jag inte har tid att höra av mig lika mycket; Men jag läser det ni skriver till mig och blir varm i hela kroppen av kärlek! Här kommer en uppdatering av vad jag har haft för mig de senaste dagarna:

Julmarknad i Lech!

Bowling med kollega.

Gick tillslut med på att fläta håret (den traditionella frisyren till Dirndl, om man är typ 10 år gammal) och blev väldigt omtyckt av gästerna och fick nya smeknamn av kockarna. Det var kul hahaha

Kärlek från köket.

JAG HAR ÅKT SKIDOR!

Wrooooooooom

Fatta att jag klarade det där stupet, i princip första dagen på skidor.

Hjälp!

Den här backen går förbi hotellet jag jobbar på, vi bor typ i pisten.

Första After Ski med Glühwein.

Det var helt fantastiskt härligt och hur sjukt läskigt som helst att åka skidor! Jag fick hjälp av en kollega på förmiddagen som varit skidlärare, på eftermiddagen åkte jag med en annan kollega. Jag har stått på skidor tidigare i mitt liv men jag mindes inte ens hur man bar sig åt för att bromsa, så jag ser mig själv som en nybörjare haha. Med det i åtanke tyckte mina vänner att jag hade talang!!

Imorgon väntar julafton och mycket mycket arbete för min del, jag har redan varit med om ett julfirande med medarbetarna här, vi bytte julklappar (alla hade dragit ett namn) för några dagar sen, det var jätteroligt och mysigt.

En liten hälsning kommer imorgon också. Jag hade velat att skriva något personligt till var och en av er, ni betyder så himla mycket för mig, men jag hoppas att ni förstår varför jag inte har hunnit. Ni finns i mina tankar!

Die schwedische Königin der Käsewagen

Ibland är det svårt att hitta tid för att uppdatera bloggen, det finns alltid något att göra så det är tyvärr inte alltid en prioritet. Men jag lovar att med jämna mellanrum berätta hur jag mår - jag mår bra! Nu sitter jag på rummet, börjar snart med frukostservering - min favoritdel på dagen eftersom det alltid är samma meny (kvällens meny måste jag lära mig utantill varje dag) och för att gästerna är mysiga och sömniga, de dricker framförallt ingen alkohol och ber mig inte att komma till dem med Käsewagen. Ostvagn alltså. Varje kväll kan gästerna få dessert och ost från vagnen, vi har fått smaka på och lära oss om massa ostar - (franskt) namn, ursprung, vilken sorts mjölk, smak, konsistens och så vidare. Sen står man där och berättar och skär upp vid bordet, erbjuder vindruvor, nötter, fyra olika sorters honung... Jag tillbringade en dryg timme igår med att plöja igenom borden med Käsewagen - varannat bord tyska, varannat bord engelska - nu kallar gästerna mig för Die schwedische Königin der Käsewagen!

Dirndl

Innan jag skriver något annat, här kommer de efterlängtade Dirndlbilderna!

I vår stora matsal.

I vårt "Office", alltså utrymmet mellan köket och matsalen.
Vi ropar till köket vad gästerna vill, vi diskar och polerar, och så vidare.

Jag har byggt upp ett riktigt fin förhållande med våra underbara kockar, det är riktig kärlek! Ibland blir det över, ibland får jag ändå.

Vid baren.

Det är en riktigt glad tjej ni ser på bilderna. Nu har jag varit här i (sammanlagt) snart två veckor, äntligen har jag mer överblick och kontroll på vad jag gör - och jag älskar det! Min favoritdel av arbetet är den direkta kontakten med gästerna, det spelar ingen roll om jag är trött och har ont i musklerna - jag är (hittills i alla fall) alltid genuint glad och bubblig (eller lugn, snäll och diskret om det är det som behövs) när jag tar beställningar, serverar och så vidare. Det finns inget bättre än nöjda gäster som jag får att skratta.

De flesta gillar en glad svensk tjej i Dirndl!

Sauna

Idag var jag ledig (igen) - jag tog en välförtjänt sovmorgon, åt lunch med österrikisk hotellstandard och gick till gymmet som finns här i Lech. Måste bara lägga till att jag hade svårt att slita mig från hotellet, jag har så kul med de här människorna! Gymmet var jättebra, det fanns till exempel små TV-apparater vid varje joggingband och väldigt lite folk såhär i början av säsongen. Bra att träna lite efter alla desserter och ostar jag får av köket (med namnet "Die Schwedin", blont hår och min oemotståndliga charm har jag fått kockarna på min sida). När jag var helt slut så tog jag mig en titt på det enorma bastuutbudet! Jag började med en ångbastu som var helt i vit plast och med spotlights i taket som ändrade färg, hur skönt som helst, sen så hittade jag en hederlig traditionell finsk bastu med utsikt över bergen, sämre kan man ha det.

Innan jag gick tillbaka till omklädningsrummet stannade jag lite för att läsa om vad bastun med blått ljus var bra för. Plötsligt kommer det in en MAN i bastukorridoren (som jag tidigare sett i gymmet (riktigt vältränad)) - "Grüss Gott" sa han, tog av sig sin badrock (det var allt han hade) och gick helt lugnt förbi mig och in i den blåa bastun. Tack och lov att jag inte var naken i alla fall! Så gör vi inte i Stockholm! Jag blev inte varnad!

Förresten, vad kan det här vara för något?

Att bo på hotell

Jag är ledig idag! Det är min andra lediga dag den här veckan. Egentligen ska vi bara ha en ledig dag i veckan, men vi får lite extra nu så att vi kan jobba igenom tre veckor utan ledighet - tiden runt jul och nyår är alltid väldigt stressig. Det vi får höra ibland när vi blir stressade är: Det här är inte stress. Det är bara stressigt två dagar om året: Julafton och Nyårsafton. Jag som stressade upp mig när det bara hade kommit en gäst igår vid frukosten! Problemet är att jag inte har lärt mig allting, uppenbarligen. Det kommer att sitta vid jul, säger alla i alla fall.

Ni kanske undrar vad jag gör förresten? Igår jobbade jag först 7 till 12 (med frukostpaus). Vi började med att duka fram frukostbuffén. När gästerna kommer så får de ta för sig själva. Vi fyller på buffén, tar bort disk och tar bordsbeställningar på varm dricka, ägg och bacon och sånt (finns typ tre miljoner äggsorter, måste göra en gloslista). Ropa beställningar i köket, förstå sig på kaffemaskinen, balansera allt på en bricka, servera - och servera rätt. För mig känns det som jättemycket att hålla i huvudet: Bära tre tallrikar utan att tappa, servera kvinnor först, sen medurs, från höger om personen, hotellets namn på tallriken måste vara upp, tallriken cirka en centimeter från bordskanten, se lycklig ut och önska Guten Appetit, balansera bort disk, sen vill kvinnan ha en till dubbel espresso, osten är slut i buffén, en gäst ber mig att berätta om Stockholm... Men jag har bättre koll för var dag som går! Mina arbetskamrater är jätteschysta och gästerna brukar vara hjärtliga (jag pratar jättegärna om Stockholm med dem!) När de sista gästerna gått städade vi undan allting och förberedde för lunch och middag, dammsög lite och polerade bestick och glas. När vi var klara fick vi god lunch. Jag stannade kvar på min fritid för att öva tallriksbärande (jag lånade de tyngsta tallrikarna och fick en rullande citron i varje, aaaj mina fingrar). Sen väntade jobb 18 till 23 - middagsservering. Vi hade bara åtta gäster men det räckte gott och väl tyckte jag (speciellt när två av dem var chefen och chefens pappa)! Det var skitnervöst; Sofia, du frågade inte chefen om det hade smakat bra! Som tur är så har min chef ett stort hjärta och tålamod med nybörjare som jag. Här kan jag också lägga till att det inte bara är jobbigt, jag skrattar väldigt mycket (okej, mycket är utav nervositet) och är motiverad till att lära mig!

Och vad har jag gjort min lediga dag? Jag började med att sova ut. Jag vaknade upp behagligt i mitt och min rumskompis hotellrum. Ja, ni läste rätt, de närmaste dagarna bor vi inte i vårt vanliga personalrum utan högst upp i ett jättelyxigt hotellrum! Vi har ett jättestort badrum (jag tog ett bad i morse, har nog inte gjort det sen jag var typ fyra) och en jättestor balkong med utsikt över hela Lech. Vårt egna rum är väldigt tillfredsställande också, förutom att de som bodde där förut var tunga rökare - det stank verkligen. Tillslut förstod vi att stanken satt i mattan och väggarna, som tröst medan de schamponerar mattan och målar om så fick vi det här fina rummet. (Och en Lindt-jultomte, på St. Nikolaus-dagen).

Tur att jag fick chokladtomten, igår kinderägg, risken är annars kanske hög att jag inte får i mig tillräckligt med socker!?

Jag var här om dan och bowlade med några arbetskamrater och vann en serie! Skulle man inte kunna gissa när man ser min teknik.

Ohhh det sprack just upp i lite solsken!

Nyinflyttad Lech-bo!

Den Sofia som nu sitter och skriver vet precis hur hon ska bära åtta sex sopptallrikar, förstår alla österrikiska ord och vet precis hur man bär tio rödvinsglas genom ett dansgolv. Nästan. Eller inte alls.

Haha, nej det är ingen katastrof, det är helt absurt mycket att lära, men jag tycker det går framåt! Det jag älskar mest (just nu) med det här stället är mina arbetskollegor, vi är redan som en familj känns det som, jag skrattade så sjukt mycket idag när jag putsade (10.000) silvertallrikar, det säger väl en hel del!

Kort:
- Jag delar rum med en jätteschyst arbetskamrat, i samma byggnad som hotellet, vi har badrum, tvättmaskin i ett rum mitt emot. Sängen är jätteskön. Utsikt över bergen.
- Jag får äta frukost, lunch och middag tillagad av våra kockar, österrikisk standard är inte dålig. Jag får vegetarisk mat och vi får mat även när vi inte jobbar.
- Jag tillhör teamet "Service", det är ett klassiskt servicejobb för en högsäsong. 54 timmar i veckan är standard här i Lech.
- Jag är med mina ynka 19 år yngst, jag är också svenskast och blondast. Det finns två andra blonda unga tjejer också, men på något sätt är man blondast om man är svensk. Ach so du kommst aus Schweden! Eine Schwedin, hier müssen wir aufpassen! (= Åh så du kommer från Sverige! En svenska, här måste vi vara försiktiga!); Detta har jag fått höra många gånger nu, sägs alltid med en stor nypa glimt i ögat, jag är fortfarande inte helt säker på vad de menar!
- Just nu består mitt jobb mest utan förberedelser inför att hotellet ska öppna - vi öppnar på torsdag.
- Jag kommer att bära svarta byxor och vit skjorta på förmiddagen, sen byter vi kvinnor om till Dirndl för kvällen. Varje dag. Foton är utlovade.

Jag har inte så mycket mer tid att skriva, livet har tagit sig en vändning! En vändning i rätt riktning, jag tror verkligen att det här är rätt för mig. Jag älskar hotellet och de som jobbar här, jag är 100 % motiverad till att lära mig det här arbetet riktigt bra och Lech är verkligen sagolikt vackert.

Utsikt från hotellet, rakt fram,

höger,

och vänster.

Nere vid huvudgatan i Lech

Här var min sista blick av Lindaus hamn... det var verkligen en fin tid, jag hann med mycket på åtta veckor! Jag lärde känna människor, lärde mig tyska och kom nära den tyska kulturen, besökte städer (München, Bregenz, Stuttgart, Zürich, Friedrichshafen och Konstanz), lärde mig att gott vin kunde kosta 20 kronor, fick hjälp med att söka jobb, jag njöt av ett enkelt liv!

Tränad

Jag har just varit med om en 9 timmar lång arbetsdag! Jag är helt slut. Allt är nytt: språket är ofta med dialekt, jag måste lära mig allt, jag hittar inte så bra osv. Jag sov förresten inte heller så bra. Jag är samtidigt väldigt lättad, jag klarar nog den här säsongen ska ni se! Jag ser fram emot imorn. Alla är verkligen jättesnälla och det känns som att tillhöra en familj.

Förresten: GRATTIS FRIDA TILL KÖRKORTET!!! Jag är så otroligt himla jättestolt över dig, fira ordentligt nu!

Mitt i stressen idag sa en av cheferna att vi skulle hämta våra jackorna, han behövde visa en sak utomhus. Vi stannade precis utanför hotellet med utsikten över ett drömlandskap. Det var bara det här jag ville visa, sa han.

Kommer jag att kunna sova inatt?

Resan till Lech var ganska jobbig, vi var nervösa och lite ledsna över att byta livsstil. I Langen am Arlberg hämtade en medarbetare upp oss med bil och skjutsade oss två direkt till hotellet. Vi småpratade i bilen och spänningarna började släppa.

Lech är så vackert när det är täckt av snö!

Han presenterade oss för några andra kollegor och visade oss runt. Nu lutar jag mig tillbaka i min säng, det känns bra!

Bald geht's los!

Snart bär det av!


Oj vad jag kommer att sakna dig Sofia!


Jag kommer att sakna dig också!!!


Sen kramas vi så jag blir alldeles hårig.





Mitt rum är röjt och väskorna är packade, den största får vänta på mig tills på måndag, de mindre tar jag med mig ikväll till Lech. Jag kommer hem igen på söndag, förhoppningsvis klokare på "service". På måndag får jag skjuts tillbaka till Lech, min första arbetsdag är på tisdag. Jag kommer alltså att få min första riktiga smak för vad jag kommer att hålla på de kommande fyra månaderna imorn, aaa det pirrar i hela kroppen av nervositet och förväntan! Jag kommer få se hur jag kommer att bo, jag tror jag kommer att få träffa mina arbetskamrater, kursen jag ska gå på två dagarn ska lära mig en massa... Hjälp!

Idag var min sista skoldag, jag började nästan grina när jag överlämnade choklad till mina två lärare; vi kramades och tackade för åtta bra veckor. Imorn är stackarna bara två kvar i min grupp (veckan efter bara en, då får hon flytta ner till B2 med lite extra material och övningar vid sidan av). Jag sa hejdå till en massa vänner och försökte säga lite hejdå till Lindau... jag kommer ju tillbaka på söndag men jag började med ett farväl idag, det blir som en chock annars tror jag. Fina fina Lindau! Jättesorgligt helt plötsligt, jag som trodde att det nästan bara skulle kännas kul med en ny bostadsort!

Igår var jag på residenset för "Internationaler Abend"; I grupper lagades det mat från olika länder som åts tillsammans. Det var min sista kväll där i West Küste, jag stannade länge och fick skjuts hem. Inte i en bil alltså, utan på pakethållaren från en trasig cykel -  i regnet, mitt i natten. Hade nästan träningsvärk i magen idag så mycket jag skrattade!


För att kunna öva lite läsförståelse (inte bara hörförståelse och tal) i Lech så tänkte jag köpa en bok efter skolan idag. Jag hade blivit tipsad att gå till en liten bokhandel jag inte lagt märke till, den ser så liten ut från utsidan. Den var inte liten! Tre jätteavlånga (smala) våningar fullproppade med böcker, ur högtalarna spelades mysig musik och en och annan fåtölj eller soffa var inklämd mellan böckerna. Jag frågade om hjälp och den hjälpsamma kvinnan tog fram tre böcker och sa att jag kunde sätta mig och ta en kopp kaffe eller te med kaka och kolla lite i dem så att jag kunde bestämma mig. Trevligt med kombinerat fik och bokhandel, tänkte jag. Jag försåg mig med jättegott kaffe och jättegott kaffebröd och kollade lite i böckerna, valde en som verkade jättebra. Jag behövde inte ens betala för fikat! Synd att jag upptäckte den bokhandeln så sent.




Jag är så sjukt upp i varv, kan inte sitta kvar vid datorn längre, vi hörs och önska mig lycka till!

Plätzchen

Idag var jag och hälsade på en vän för andra gången i Friedrichshafen. Hon har slutat i min grupp nu och eftersom vi har blivit bra vänner så satte ett besök fint.

Den här gången var det finare väder än förra gången då det snöade och blåste! Det gick inte att se Alperna tydligt nu heller men det var ändå vackert.

Vi hade bestämt oss för att baka något tyskt hos hennes värdfamilj (=svensk dam) och det fick bli något enkelt: Plättzhen. Det var typ pepparkakor fast utan den bruna ingrediensen. Vi blev typ åtta år gamla igen och lekte med glasyren hahaha... De smakade helt okej tillslut men med väldigt varierande konsistens. Vi skrattade mycket och åt mycket av degen, glasyren och av våra Plätzchen!

Här arbetar någon så hårt att hon inte går att fota! Här är också en tredjedel av våra "pepparkakor", visst är de bedårande!

Efter baket gick vi och åt creppes på en mysig restaurang tillsammans med den svenska gästfamiljsmamman, åh vad gott och mysig det var.

Immer Sommer auf meinem Balkon

Det spelar ingen roll hur många grader det är i luften, när det är vindstilla och sol så är det alltid HETT på min balkong.

Jag satt och sög in D-vitamin för att bli riktigt frisk, jag vill inte vara sjuk på min första arbetsdag!

På torsdag åker jag till Lech! På fredagen och lördagen kommer jag att delta i en servicekurs som hotellet anordnar, på söndag morgon åker vi tillbaka till Lindau (som tur är hinner vi då se julmarknaden!) och på måndagen åker vi till Lech "för gott". Tisdagen den 4:e december är min första arbetsdag.

Jag längtar efter att det ska börja nu, jag har blivit ivrig och lite nervös, jag vill få den fruktade starten gjord - det blir säkert en chock med en ny vardag, hundra saker att lära sig, högt tempo, prata en ny sorts tyska... Men jag är redo!

Auf Wiedersehen

Varje fredag är alltid den sista dagen för några elever på skolan, igår slutade fyra underbara människor från min lilla grupp, på måndag är vi bara tre elever kvar (med mig inräknat). Eftersom vi har fått så bra sammanhållning i min grupp, elever och lärare emellan, så bjöd vi våra två lärare på lunch. De blev jätteglada och överraskade! Det var jättekul, sen drog lärarna hem och vi tog en liten nostalgipromenad på ön.

Vi hamnade på ett
mysigt café/bar där
vi drack vin, öl, te,
drinkar, Glühwein
och delade på
kvargkaka. Jättefina
människor, inte kul
att säga hejdå...


Det kommer att
kännas tomt i
klassrummet
på måndag!