Åhhhh vad jobbigt det var när glad-Sofia förvandlades till servitris-zombie-Sofia. Jag var zombie någon vecka i slutet av februari - jag hade inget ledigt och det var lite för långt till slutet för mig för att kunna vara optimistisk.
Jag drog ut min svenska kompis på drinkar och terapi = svenskt tjejsnack! Åh vad skönt.
(Vad ska jag förresten göra när jag kommer till Stockholm och vill dricka en weißer Spritzer, Aperol gespritzt, Hugo eller GT med Hendrick's Gin? Om detta skulle gå att beställa skulle jag nog ändå vara för snål för att vilja pröjsa för det.)
Jag har varit i Lech i 104 dagar och har 37 kvar nu - nästa vecka kommer jag kunna säga: bara en månad kvar! Dessutom så kommer det aldrig att bli fullt igen efter nästa vecka, jag kommer kanske att ha två dagar ledigt i veckan. Nu går det alltså bra att vara optimistisk; det gör mig även särskilt glad över att skidåkningen är skitdålig, vi har typ ingen snö. (I stockholmska mått har vi massvis med snö, men i en skidåkares ögon är det högsommar.)
Räknar med att inte få hem någon Zombie. Hoppas att det är glada Sofia som kommer i maj!
SvaraRaderaNej men herregud så fort jag sitter i Jonnys mammas bil så blir jag glad igen! Eller alltså det är redan bättre, på fredag är det en månad kvar bara :) och nu är sista veckan då vi har fullt, nästa vecka och fram tills slutet är det mindre, och vi kommer att ha ledigt :)
Radera