Sista dagen i Frankfurt

Jag njuter av att vara ledig!

Här till vänster umgås jag med Bröderna Grimm, de kommer tydligen från Hanau, en liten stad här i närheten.

Annars så har jag shoppat en jeansjacka, tagit sköna bad i familjens badkar (något jag inte gjort på säkert tio år) och sovit mycket.

Jonnys vänner och familj har berömt min tyska! Det gör mig verkligen jätteglad, de säger att den har förändrats mycket under vintern. "Du babblar ju jättemycket nu", sa en kompis.

Jag är också väldigt stolt över min tyska pojkvän som bakade gotländsk saffranspannkaka till släktkalaset.

Imorgon bär det av till Berlin, och sen vidare till Sverige! Vi syns snart!

Äta chilla gosa shoppa

WOW vilken känsla!

Vill ni veta vad jag har gjort de senaste dagarna? Jag tänkte vända på det och berätta om vad jag inte har gjort.

Jag har inte kollat på klockan särskilt mycket. I Lech jobbade jag ungefär 60 timmar i veckan - de återstående timmar som jag var ledig var jag väldigt medveten om tiden som tickade på. Nu bryr jag mig inte så mycket om att titta på klockan längre, vilken härlig känsla att inte ha en aning, att inte bry sig! Att hålla koll på vilken dag det är, är inte heller så viktigt.

Jag har inte heller flätat eller borstat (!) håret på snart en vecka nu (jag har kommit fram till att hårborstning är bortkastad tid, mitt hår klarar sig utan det).

Jag har inte ätit den där typiskt österrikiska/tyska frukosten som består av: vitt bröd med hårt smör. Jag har dessutom skonat mig ifrån den fettiga maten som bara lägger sig i magen som ett svällande monster, som dessutom tar mer energi än vad den ger...

Vi var på japansk buffé: "All you can eat"... jag följde rådet.

Jag har inte sett några berg på länge! Jag är inte fångad i Alperna längre!

Jag har inte tagit på mig vit blus med svarta byxor eller brun dirndl längre. Valde ut lite vårigare färger istället.

Och jag har inte haft ont i fötterna på ett bra tag nu.

 

Jag klarade det!

Jag klarade det. Helt otroligt, jag bor inte längre i Lech am Arlberg, utan hemma med Jonny hos hans mamma. (Iförd hennes illrosa trekvartsbyxor som hon skänkte mig för att chilla i.)

Några dagar innan slutet träffade jag min bästa Lech-vän, vi låg på en solbänk och solade oss och firade att det var slutet av säsongen. Vi kände oss otroligt snygga när vi låg där, men blev bevisade motsatsen när hon tog ett kort pa mig. På kvällen var det lite roligare att gå och arbeta när väskan redan var packad.

I måndags tog vi hand om de sista gästerna vid frukosten och städade hela resten av dagen. På kvällen hade chefen bokat bord på restaurang för hela teamet och vi hade en väldigt rolig natt tillsammans. Restaurangchefen dansade med allihopa (och på baren) och när låten "Sex bomb" spelades sa lyfte han upp mig i luften och skrek att han skulle vara den lyckligaste mannen på hela jordklotet om jag kom tillbaka nästa år ocksa. Men den glädjen kommer jag tyvärr inte att skänka honom.

 

Vi blev hämtade av Jonnys mamma och syster, övernattade på hotell i Salzburg på vägen till Frankfurt am Main. Jag sov så himla gott pa hotellet och var världens starkaste solstråle dagen efter. Jag är så himla stolt över mig själv.

Vardagsbilder

Efter min sammanfattning i förra inlägget så orkar jag inte skriva något speciellt nu. I det här inlägget bjuder jag på några vardagsbilder.

Visst ser det mysigt ut, jag och Jonny var lediga och myste i sängen och kollade på TV och sov om vartannat. Ibland behöver vi göra ingenting. Ett tag senare gick vi på restaurang och jag åt så mycket att jag mådde illa! Härligt att vara ledig.

Ledig en dag till, vi åkte upp till en bergstopp.

Vi åt på en panorama-restaurang, det var varmt och skönt i solen fastän vi befann oss på 2350 meters höjd.

Det fanns en Winterwanderweg som vi började gå, vägen delade sig och vi gick olika vägar haha.

Efter ett tag möttes våra vägar, och där tog vår Winterwanderweg också slut! På skylten hade det stått "ca 2,5 timmars promenad" men det måste varit fel, det tog typ en kvart.

Det här är min nya favoritdrink: campari orange. Så himla gott.

Jag har en liten hårkris förresten, det tar emot så mycket att sätta upp håret i en stram uppsättning varje dag!



Känner för att svänga min hårman i gästernas ansikten.

En liten sammanfattning

Ja, kära Lech, nu kommer vi bara att få njuta av varandras sällskap i två veckor till, sen gör jag slut med dig! Ibland har det varit förjävligt jobbigt, säsong i Lech är inte alltid en dans på rosor, men jag kommer aldrig ångra att jag kom tillbaka en andra gång. Jag får inte glömma allt som Lech har skänkt mig! Mitt mål var att få en första arbetsanställning, att få prova på att jobba - och det fick jag. Det första året blev som en introduktion med övning, andra året arbetade jag mer självsäkert och självständigt - på riktigt liksom. Jag vill stanna i den här branschen.

Förutom själva arbetet så hittade jag ju min underbara partner här, och tillsammans fick vi, tack vare referensen Lech, ett drömjobb på Gotland. Här har jag lärt mig mer om mig själv som person, jag har mognat och blivit lugnare. Jag har lärt mig otroligt mycket tyska (och österrikiska), lärt mig att kommunicera helt avslappnat.

Nu ser jag fram emot semester! Vi blir skjutsade härifrån och övernattar i Salzburg (älskar den staden). Nästa station är Frankfurt am Main där vi stannar någon vecka och tar det lugnt, det blir en del shopping, fotboll och många vänner. Sen åker vi tåg till Berlin, sover två nätter gör alla favoritsaker som vi alltid gör i den staden. Sen flyger vi till Stockholm! Vi är hemma hela maj, innan vi åker till Gotland.

Lech håller på att smälta bort. Backarna gråter snötårar, men jag gråter glädjetårar!

Det som göms i snö...

Det är spännande, eftersom jag aldrig sett det här landskapet så pass snöfritt - det var mycket mer snö förra året. Nu dyker det upp saker som man inte kunde tänka sig i januari. Jag bjuder på en guidad tur genom ett "nytt" Lech.

Här finns det en fin asfalterad väg, den som förut var en halkigt livsfarlig "genväg".

En idrottsplan!

Det här hotellet har en (snöfylld) liten pool, lyxigt.

Den här breda bilvägen har faktiskt en trottoar!

Den här livsfarliga isbacken var egentligen en trappa.

Sen så ser den här pulkabacken inte riktigt ut att passa in.

Inte pisten heller för den delen.

Sen så har det dykt upp massa små vita blommor på de gröna kullarna.

Ser ni de små vita prickarna?

 Det här är det roligaste av allt: här brukade gästerna svänga av från skidturen direkt till hotellets omklädningsrum. Nu får de så snällt ta av sig skidorna och ta en fett lång promenad till hotellet från pisten.

Nu är det ganska grått, gräset har inte riktigt vaknat till liv än, men det är säkert hur vackert som helst här på sommaren, med de gröna kullarna (och utan alla turister).

Ledig + sol

Härlig dag. Förra veckan var jag ledig två dagar i rad och var så sur för att det snöade så mycket. Men idag fick jag min sol! Vi satt på uteserveringar och promenerade i kortärmat. Det blir nog ingen mer snö för säsongen, det är så himla grönt här.

Var ute vid elva redan och promenerade till gymmet, får passa på nu när jag har energi. Kommer att sakna det här gymmet.

Imorgon är det äntligen april! Så himla skönt, snart har vi klarat det. Annandag påsk är min sista arbetsdag.

Var tog snön vägen?

Igår i pausen gick jag upp till Oberlech med två kollegor - alltså herregud - såhär såg det inte ut förra året! Jag höll på att garva ihjäl mig, det finns verkligen bitar helt utan snö i backen. När vi var uppe drack jag en kaffe och en apfelschorle.

Förra året vid den här tiden så tyckte jag att det var hur sjukt jobbigt som helst, så nära slutet. Nu är det bara några veckor kvar, jag försöker att inte räkna på dagarna för mycket, då går tiden långsammare. Jag försöker att fokusera på arbetet och på att se de fina sakerna i vardagen istället. Och den här bruna backen tyckte jag var fin!

46 timmars ledighet!

Förra veckan satt gästerna på terrassen i t-shirt, drack sommardrinkar och solade sig i solstolarna. I "vår" kant av pisten - där gästerna åker av pisten för att åka direkt till hotellets omklädningsrum - låg det knappt någon snö kvar alls, bara en liten smal stig av snö, så de flesta knäppte av sig sina skidor i backen och gick den sista vägen till hotellet. MEN igår snöade det sjukt mycket! Plötsligt så var allting vitt igen.

I morse vaknade jag däremot av något som lät som att någon poppade pop-corn: nu regnar smält snö ner från hustaken igen. (Kul för mig, tråkigt för gästerna.)

Jag har varit ledig i en och en halv dag i sträck nu, känns typ som semester (börjar dessutom kl 12 idag). Jag och Jonny åt pizza på min favoritrestaurang, jag hade mozzarella, spenat, körsbärstomater, buffelmozzarella och chili-olja på min pizza.

Det snöade som sagt jättemycket igår - jag och Jonny var sura för det gick knappt att gå ordentligt - när jag gick till gymmet på förmiddagen gick jag dubbelvikt och fick ändå jättemycket snö i håret och ögonfransarna.

Men som tur var så sprack det upp! Vi bestämde oss för att åka till St Anton.

Vi åt på en mysig liten restaurang och gick runt lite. Det finns en liten damm där som jag inte sett förut.

Till min lycka hittade jag min favoritöl i St Anton, jag har inte druckit ale på hur länge som helst. Det tillsammans med svensk choklad framför tv:n gjorde min kväll.

Min sista månad i Lech

Bara en månad kvar nu. Detta firades med en jättegod jordgubbstårta, jag tror det här var det godaste som han någonsin har bakat.

Snart är det katastrofläge med snön här, gräset sticker upp på sidorna av pisterna och gatorna är snustorra. Gästerna sitter på terrassen och solar sig och dricker sommardrinkar istället för att åka skidor. Asnajs om man frågar mig, väldigt sorgligt om man frågar turisterna.

Snart kan jag börja sammanfatta den här säsongen. På det stora hela var nog ändå säsong nummer två lättare än första... Inte lika spännande, men mer behagligt att arbeta.

Det blir ett kort inlägg, är bara på rummet för att byta om. Jag lovar att skriva mer när jag får ledigt!

Jo då, men jag jobbar på

Åhhhh vad jobbigt det var när glad-Sofia förvandlades till servitris-zombie-Sofia. Jag var zombie någon vecka i slutet av februari - jag hade inget ledigt och det var lite för långt till slutet för mig för att kunna vara optimistisk.

Jag drog ut min svenska kompis på drinkar och terapi = svenskt tjejsnack! Åh vad skönt.

(Vad ska jag förresten göra när jag kommer till Stockholm och vill dricka en weißer Spritzer, Aperol gespritzt, Hugo eller GT med Hendrick's Gin? Om detta skulle gå att beställa skulle jag nog ändå vara för snål för att vilja pröjsa för det.)

Jag har varit i Lech i 104 dagar och har 37 kvar nu - nästa vecka kommer jag kunna säga: bara en månad kvar! Dessutom så kommer det aldrig att bli fullt igen efter nästa vecka, jag kommer kanske att ha två dagar ledigt i veckan. Nu går det alltså bra att vara optimistisk; det gör mig även särskilt glad över att skidåkningen är skitdålig, vi har typ ingen snö. (I stockholmska mått har vi massvis med snö, men i en skidåkares ögon är det högsommar.)