Pfänder, Bregenz, Österreich. TEIL 2

Nästan uppe vid toppen nådde ljuvlig brassmusik mina öron! Jag trodde för en sekund att jag dött av utmattning och kommit till mitt egna himmelrike; Där stod jag, omringad av det vackraste landskap, och lyssnade till underbar musik. Men jag hade inte dött av utmattning (bara rumpa och baksida lår kanske) för vi nådde ett hus där folk satt och åt, drack öl, vilade och lyssnade på ett litet brassband!

Ett rent klassiskt brassband var det förresten verkligen inte, där var en trevlig blandning mellan olika brassinstrument plus två klarinettister, men brassmusik var det till 100 %. Det var ett äkta österrikiskt band så som jag fantiserat om dem, de satt där med sin öl vid notstället och spelade rent och felfritt, med glimten i ögat. (En glimt som blev större och större efter ölen.) Sjunga kunde de också, och skämta mellan låtarna. En tyckte jag skulle hoppa in när trumpetaren behövde gå på toaletten. Här kan man läsa om dem, de heter till och med ”Ölblåsarna”!

Jag överdriver inte min lycka, men mina kompanjoner fann den lite överdriven. Dock var ingen av oss särskilt missnöjd med att lägga sig i en solstol och vila lite! Det var väldigt härligt.

Efter ett tag fortsatte vi den sista korta biten till själva toppen, det fanns en djurpark där!

Blickar in mot de Österrikiska Alperna

En liten restaurang som representerade toppen, på 1064 möh.

Här kunde man välja att ta linbanan ner (och upp). I bakgrunden ser man Lindaus stadskärna, alltså ön som går in i granen.

 Äntligen i Bregenz fick jag mig en falafel och en Mohren (lokal ölsort från Vorarlberg). 

Det smakade riktigt bra!