En vanlig arbetsdag

Jag brukar bara skriva om vad jag gör när jag är ledig, men eftersom jag bara har ca en dag ledigt i veckan så är det mest det där andra jag sysslar med. Tänkte beskriva en helt vanlig arbetsdag för er.

Gästerna på vårt hotell bor här med halvpension: de har ett fast bord i restaurangen där de får frukostbuffé på morgonen och sexrätters på kvällen. Vid baren på eftermiddagen har vi en a la carte och en liten buffé med tårtor och kakor, allt är tillgänglig för allmänheten. Det finns tre delar av arbetsdagen: frukost, a la carte och kvällsservering. Man jobbar snällt två av dessa delar per arbetsdag.

Jag brukar börja jobba kl 12 och sluta framåt 23 på kvällen: "bartjänsten". Jag försöker att gå upp vid 9 eller 10 för att få ut något mer av dagen än bara jobb - jag går kanske gå ner i orten, tränar lite på rummet, läser lite, surfar lite. Sen byter jag om till mina svarta byxor, min vita skjorta och röda väst och kämpar med att få håret till en snygg bulle eller tofs. Jag går ner till restaurangen och käkar personalmaten innan jag officiellt börjar jobba.

Efter första ruschen så smiter jag iväg för att byta om till min Dirndl och byter oftast ut min strama bulle till en fläta. Kl 18 kommer kollegorna som hade frukosten och börjar förbereda inför kvällen: bröd, vinkylare, dryckesvatten, salladsbuffén och så vidare. (Borden i restaurangen förbereds redan efter frukosten.) Personen med bartjänsten brukar ansvara för när de allra yngsta gästerna äter, innan restaurangen öppnar alltså. De får en liten meny och är ibland jättesöta och artiga, ibland jobbiga och slåss. Sedan kommer gästerna, alla hinner vara i restaurangen mellan 19 och 22. När de är borta så förbereds borden för frukosten igen, salladsbuffén byts ut mot frukostbuffé. Jag brukar få stå i baren.



Det ÄR kul, men tungt förstås. Jag lär mig massor, särskilt eftersom jag bara brukade jobba frukost/kväll förra året. Baren var svår från början (komplicerade drinkar och wiskysorter dröjer fortfarande) men det börjar kännas lättare.

Låter det tråkigt? Idag var jag ledig, då blir bilderna mycket finare och texten behövs inte:

St Anton

Men hur underbart var inte detta? Sol och läskande Spritzer i strålande sol! Det har faktiskt varit en liten pinsam skam att vara svensk men att aldrig ha varit på after-ski i St Anton (det är det svenskarna sysslar med här i Arlberg). Men nu tog min svenska vän med mig dit. En liten detalj bara - om man inte kommer uppifrån berget med skidor på fötterna så måste man bestiga lite berg för att komma till de bästa barerna. Väl däruppe så lönade det sig.

Men hur konstigt är det inte när alla dansar i svettiga skidkläder och jättetunga pjäxor på fötterna? Ganska konstigt. Efter tre barer så fick vi ta oss ner till busshållplatsen igen. Det enklaste och klart roligaste var att lägga sig på ryggen och låta tyngdkraften sköta jobbet. Jag höll på att DÖ av skratt, så himla roligt. Vi hade plastpåse som pulka - det gick snabbt!

Nu har jag lagt upp två blogginlägg på samma kväll eftersom jag tror att det kommer bli lite mindre tid nu framöver. Nu är det fullt, verkligen fullt på hotellet. Idag hade jag halvdag men sen är det slut med ledigt tror jag. Englands tur att ha något sorts lov så alla turister pratar en artig bred engelska plötsligt. Hoppas de är snälla mot mig - wish me luck.

Vaduz, Liechtenstein

Liechtensteins huvudstad heter Vaduz! Så, nu vet ni det, och nu vet jag det också. Jag var där i alla fall, för att hälsa på en kompis jag lärde känna 2012 i språkskolan i Lindau. Har inte träffat henne sen dess, men det var som om det bara gått någon vecka: jag, hon och hennes man hade jätteroligt tillsammans! De visade mig den pyttelilla huvudstaden i det där pyttelilla landet.

Överallt var man gick (alltså - man kunde inte gå så långt innan staden typ tog slut) så kunde man se den grå fästningen som kikade ner på staden. Fursten bor där.

Han verkar ganska trevlig, den där fursten. När alla liechtensteinare fyller 18 år så blir de inbjudna till hans "hus" för att bli personligt gratulerade av honom, berättade de för mig i alla fall. Dessutom har han alltid en fest på nationaldagen där han bjuder på lite snacks och dricka i hans trädgård, dit får vem som helst komma. Både min kompis och hennes man hade pratat med honom. Han tjänar sina egna pengar också, han gör vin och sånt. Här är en bild på ett av hans vinfält som han har.

 Huvudgatan var väldigt kort, alla viktiga byggnader var inklämda bredvid varandra - det blev en väldigt kort sightseeing med väldigt många viktiga sevärdheter!

Vi åkte upp till fästningen och kollade lite på utsikten - tyvärr var vädret väldigt grått och mulet och helt snöfritt. Men fint ändå eller hur!

Innsbruck!

Äntligen fick jag se mysiga Innsbruck igen! Det var första gången för mig den här säsongen att få komma ner från berget, bort från den lilla dalen. Älskar att få lock för öronen under tågresan - det sluttar nedåt! Att komma till en liten stad där det finns olika stadsdelar, massa människor utan pjäxor på fötterna och massvis med affärer... är fantastiskt efter denna isolation.



Vi började starkt med att käka frukost på ett mysigt café. Hela dagen åt och drack jag bara österrikiska saker: här en Wiener Melange. Jag var så lugn och lycklig. Kolla in mitt superlånga hår förresten.

Det var blåsigt, och mulet i början, men sen så visade sig faktiskt solen några gånger! Älskar hur de snötoppade bergen sticker fram bakom de färgglada husen, skitmysigt. Vi vandrade längst floden, runt i den äldre delen av staden, shoppade, fikade och åt. Jonny köpte en grön mössa som han var väldigt lycklig över.

Almdudler, Strudel och en liten mini-Sacher.





Jag var i Innsbruck två gånger förra säsongen, kanske blir det en till även i år? (Bloggarkiv: första gången, och andra gången).

Soliga bilder

Hej lässugna! Jag har samlat på mig många bilder från några olika tillfällen - det här inlägget blir alltså mer fotograferat än text.

Bilden här till vänster är utsikten jag hade häromdagen när jag hade kravlat mig ut ur vårt fönster och satt mig i solen.

Och när jag tittade till höger såg det ut såhär. Det var så himla skönt att sitta i solen! Jag satt i något som är väldigt typiskt för nordtyskland: ein Strandkorb (strandkorg). Lech har tydligen den nordtyska ön Sylt (jättekul namn haha) som "partnerort" och därför står det massor med strandkorgar lite överallt i Lech, fastän det verkligen inte passar in. Det var i en sån jag satt i.

Jag chillade jätteduktigt!

Här nedan ser vi vår fina flod en solig och iskall dag.

Här har vi de stackars turisterna som kämpar omkring i sina väldigt obekväma pjäxor, de otympliga skidorna, de jobbiga stavarna och så mycket kläder att de typ inte kan röra sig och svettas jättemycket. Känner mig verkligen inte lockad!

 Människor som går med pjäxor får en så himla konstig gångstil, och den är väldigt långsam. Haha, vad var det Emmy sa till mig - om Lech blir invaderat av zombies så kommer jag i alla fall att kunna springa tillräckligt fort för att kunna fly - hahahah! Tack för dina tips Emmy.

Åh vet ni, en dag så tog jag en så himla vacker promenad på min rast. Dumt var bara att jag glömde mina solglasögon... väldigt dumt, för när man vandrar runt i ett snölandskap i smärtsamt strålande sol, ja, då känns det som om man går på solen. Det är ganska ljust. Men väldigt vackert!

Jag lyssnade på svensk musik och njöt, fick en massa energi till arbetet. 

Ser typ ut som om jag har haft semester ett tag - sanningen är att jag har jobbat två intensiva veckor utan att ha ledigt nu, det är också därför jag inte har haft tid till bloggen. Men nu har jag (och Jonny) ledigt två dagar i rad! Får se om det blir några fler fina utflykter.