Min pappa kan också ta fina bilder...

I förra inlägget fick ni bland annat se Jonnys bilder av min familjs besök. Nu har pappa skickat sina bilder till mig, jag låter inte tillfället gå förbi att lägga upp hans bilder här också! (Jag har faktiskt frågat om lov.)

Den här bilden ovan är jätterolig, tycker jag. Jag ser bekymrad ut för jag fattar inte vad Jonny pratar om, mamma asgarvar (åt mig tror jag), farmor glassar i sina solbrillor och pappa rensar fisk åt familjen. David måste fota den roliga familjen.

Pappa badar och skrattar! Ingen följde hans exempel.

Sedan har jag snokat vidare i pappas fina bilder. Den här utflykten var jag inte ens med på, men det var ett lustigt träd och ett charmigt får jag ville lägga upp här.

Mamma kliar det charmiga fåret mellan hornen. Hon håller den smarta telefonen i högsta hugg!











 







Den här häftiga växten står på Fårö, om jag läste pappas anteckningar rätt.











För några dagar var Frida och Emmy på besök, jag vill förstås visa och berätta hur det var också. Jag kan bara säga först att jag är så otroligt tacksam, så lyckligt lottat. Jag har så fina vänner!

... för att inte tala om min familj. Det var verkligen supermysigt när ni besökte mig. Nu vet ni att jag har det bra, det var skönt att få visa allting här.

Två utflykter - alltid lika vackert väder

Till höger om det gråbruna huset sitter de - familjen - och smaskar i sig rökt flundra och potatissallad. Enkelt men perfekt - jättegott.




Det blåser på Gotland.




Sedan bar det av att fika med kusin och faster-man. Där blåste det inte lika mycket, det var väldigt behagligt, trevligt och gott!















Det var obligatoriskt bad, så David och jag gjorde vårt bästa.

De vackra rosorna finner man vid Söderport i Visby, jag och Jonny gjorde en utflykt till stan i måndags.

Den här sommaren är verkligen hur fin som helst, vi har typ tur med vädret - varje dag!


Jag sa att vi kunde gå runt muren. Gå??? Frågade Jonny. Men Visby innerstad är ju inte så stor som han tänkte sig, så det gjorde vi.

Den botaniska trädgården besökte vi också. Sedan slog vi oss ner på Visby Hof: en österrikisk restaurang intill muren. En mycket mycket härlig kväll.

Några timmar räcker långt

Min familj har varit på besök! Jättemysigt. Jonny tog många vackra bilder som jag som vanligt som jag vill visa er.

Men nu:

... uteserveringen på min arbetsplats; solen i ansiktet och med en fläderdrink (som jag dessutom fick lära mig att göra). Jag hade bara halvdag idag: frukosten på förmiddagen - på eftermiddagen sov jag i några timmar, låg och solade ett bra tag, pratade i telefon med vänner...

Det känns ganska skönt!

Nu längtar jag efter nästa besök på måndag: Frida och Emmy - jag väntar på er!

Raukar

Medan rösten kämpar sig tillbaka kan jag roa mig med att lägga upp lite bilder från vår senaste utflykt...

Jag vågar inte prata, men det går väl egentligen! Tror jag. Rösten blir ljus och svag, den bryts, jag låter den vila idag också, jag behöver den i morgon när jag sitter i receptionen och familjen kommer på besök. Jag har bara haft frukosten de senaste dagarna, asjobbigt när gästerna till exempel börjar prata engelska med mig för att de tror att jag inte förstår svenska!

Jag och Jonny (som än en gång tog så vackra bilder) åkte till Gotlands sydspets för att titta på raukar. Du måste ju se de där gotländska stenarna, förklarade jag för honom.

Först åkte vi till Holmhällar.

Vi var väldigt imponerade - båda två. Jag kan inte minnas senaste gången jag tittade på raukar, det kändes som första gången i alla fall. Vi klättrade runt länge, helt omgivna av det spännande landskapet.

På väg till Hoburgsgubben svängde vi av från stora vägen och tog en väg som var döpt till "Vacker kustväg mot Hoburgen". På den vägen såg vi en spännande kulle och bestämde oss får att klättra upp på den.

Sen åkte vi ner till spet-
sen, se vän-
ster bild. Där hade man hav på båda sidor.

Ja, det var väldigt vackert!

Och det här nedan har vi utsikt mot Gotlands östra kust.

 

Där fick jag så jag teg!

Till alla er som tycker att ni känner mig, eller som i alla fall brukar umgås med mig - här kommer en fråga: vilket symtom av en förkylning drabbar mig psykiskt allra värst? Vad är det absolut värsta som skulle kunna hända mig, om vi håller oss inom ramen av ofarliga förkylningssymtom...? Gissa nu.

Jag ligger i soffan med en kopp varm mjölk med honung och en jättekonstigt kur som var faktiskt var god - min söta kock har gjort typ en sötad löksaft som jag skulle äta med sked.

Jag kan inte prata! Jag har tappat rösten! Fy fysiken alltså. Jag kan ju inte säga något! Den söta kocken skrattade och sa att det nog var det värsta som skulle kunna hända mig. Jag nickade. Han pladdrade glatt på. Tankeställare?

Vi är mitt i Almedalsveckan. Jag jobbar på Gotland. Branch: hotell -och restaurang. Finns det ett sämre tillfälle för rösten att ta semester? Nej, inte på hela sommaren, inte i hela Sverige.

Det jobbigaste är att jag alltid har så mycket tankar, så när de inte får komma ut (jag säger nämligen alltid ALLT jag tänker) så börjar tankarna att snurra. Växa. Frågor som känns jätteviktiga, svar som kanske ingen annan kan ge... Hjälp.

Usch.

Jag kan inte nås på telefon idag.