Jag klarade det!

Igår hade jag min sista arbetsdag. Vi städade, och städade och städade... jag var inte helt säker på hur mycket vi var tvungna att göra, det gjorde mig på dåligt humör. Tio minuter innan vi fick sätta oss ner med varsin öl så visste jag fortfarande inte, Jag kanske måste jobba imorn också? Sen tänkte jag också att även om jag får gå nu så är mitt humör hur som helst förstört. Men det stämde inte, när jag satt där så kunde jag slappna av och skratta! HAHAHA! Jag klarade det!

Satt just på ett hotells terass och drack vin. Jättevarmt och jätteblå himmel, pojkvän och vänner, jobb fixat för sommaren och några semesterveckor planerade. Puss på er!

Pippi Langstrumpf

Jag ligger i sängen och visar Youtube-klipp från Pippi Långstrump-filmerna för min tysk. Skulle ni kunna hitta på en bättre anledning än att han får höra lite svenska eller att jag vill dela med mig av mina nostalgitrippar?

Igår var en väldigt väldigt lat dag. Jag har inte haft en sån dag sedan jag kom hit; Jag sov ut, tittade på TV, satt med datorn, tog en kort promenad, tittade mer på TV, låg i sängen med datorn, gick ner för backen och åt middag, läste, gick upp för backen, la mig i sängen, drack lite rosé och åt huvudet av en chokladkanin, tittade på TV, skypade. Härligt! Jag behövde det.

Idag började utförsäljningen (går det att översätta Ausverkauf direkt så, vad säger vi egentligen på svenska? Åh min stackars svenska...) på Strolz här i Lech, jag köpte fina grejer, allt för halva priset. En lillebror kanske också har tur och får en liten present.

Det var en stor lögn att den sista tiden skulle flyga förbi, den här månaden har varit den längsta någonsin! December, januari och februari chockades jag alltid av när de tog slut. Jag höll inte koll på dagarna eftersom de gick så fort. Nu är det liksom torsdag sent på onsdagkvällen, torsdag när jag vaknar, torsdag mitt på dagen, på eftermiddagen och på kvällen. Fattar ni vad jag menar? Nu är det i alla fall "bara" fredag, lördag och söndag kvar nu, tack och lov. På måndag städar vi våra rum på dagen och firar på kvällen, på tisdag lämnar jag Lech.

Det har blivit mycket roligare igen

När det var som fullast på hotellet så var det nästan 100 gäster vid middagsserveringen - igår hade vi 20. Det är så kul, nu får jag lov att gör mitt jobb utan att stressa, mina gäster är gladare och jag med. I början av säsongen var det också så få gäster, men nästan svårare än när det var sprängfullt eftersom jag inte kunde någonting alls. Jag minns hur rädd jag var för gästerna! Jag minns hur jag inte kunde se vad jag kunde ta bort från ett bord, jag hade behövt att stå bredvid och stirra intensivt på varje grej - nu så skriker hela kroppen NEJ ifall jag ser ett tomt glas eller en sked om de inte ska äta soppa, till exempel. Jag minns paniken när jag skulle gå till ett bord med ostvagnen - det var ju så mycket att komma ihåg! Hahah...

Jag halvligger på sängen och är utvilad. Dessutom så hade jag nästan svårt för att somna igår (det gick ändå på 1 minut när jag väl försökte, men jag kände mig pigg i alla fall)! Jag är ledig idag. Ett tag ville jag bara bort bort bort från hotellet och Lech när jag var ledig, nu är det inte lika illa längre. Tror jag ska ut på promenad.

Jag är hemma om mindre än två veckor, det kommer att kännas skönt att lämna Lech med den här magkänslan.

Fast fortfarande - jag är i härliga Stockholm om mindre än två veckor, shit vad härligt!

Die Familie

Åh herregud vad omotiverad jag var ett tag, några veckor var riktigt jobbiga... En person mindre bland kollegorna, fullt hus, ingen ledighet. Jag var så himla trött, plötsligt behövde jag ta igen sömn för hela säsongen kändes det som. Det snöade, var kallt, jag var trött överallt och ville bara att det skulle vara över. Jag tog ett kort på mig för att komma ihåg att det inte alltid var en dans på rosor, det är alltid viktigt att komma ihåg alla nyanser tycker jag. Precis så här mådde jag, som på bilden, hahah.

Men hej motivation - hjärtligt välkommen tillbaka!

Äntligen kom familjen på besök! Nu är jag lilltjejen, lillebror har blivit storebror med några centimeter över mig, helt konstigt. Lunch på hotellet med min fina familj bestod av bland annat av delikatesserna Wienerschnitzel, Spinatspätzle och Kaiserschmarrn, allt smakade väldigt gott tyckte vi alla. Det var konstigt att sitta på min egen arbetsplats och vara gäst, bli serverad av min förra rumskamrat, min chef och av min pojkvän. Inte så himla positivt som jag hade räknat med! Men jag ville ju visa allt för familjen. Det bästa sen var att det inte var så jobbigt att säga hej då, vi syns ju hur som helst om tre veckor.

Jag bytte lite arbetstider med en snäll kollega, jobbade lite extra mycket och sov ingenting typ, eftersom familjen var här. Detta kombinerat med fullt hus kanske var anledningen till att jag mådde dåligt de följande dagarna... Det var uthärdligt i Innsbruck i måndags när jag hälsade på familjen, men tisdagen och onsdagen var jättejobbiga. Ryggont, huvudvärk, illamående, magont och absolut ingen matlust - klarade inget fett eller socker eller något som smakade något typ. Usch, sen var jag så himla himla trött... Sov fyra timmar en eftermiddag, kändes som fem minuter. Samma snälla kollega gav mig en massa piller som hjälpte. Idag är det äntligen nästan helt bra, min kraft är tack och lov tillbaka!

Frisk och sund, fick en glädjekick av familjen, solen är tillbaka och det har blivit lite mindre att göra här. PÅ SÖNDAG HAR VI 11 GÄSTER. Helt fantastiskt.







Här följer en massa härliga bilder från Innsbruck, helt otrolig dag, mådde inte helt på topp men det funkade. Jätteskönt att få kunna njuta av lite semester med familjen! Kunna strosa runt och prata utan att samtalet bryts av dålig nätuppkoppling på Skype; Jag fick titta de i ansiktena med full kvalitet.