Blir fortfarande imponerad

Lech

Härom dagen utnyttjade jag min eftermiddagspaus till att bestiga berg med mina två favoritkockar - vi vandrade ändå från Lech till Krieger Alp (hur högt upp som helst) och ner igen. Himlen var helt blå, solen strålade - jag gav ifrån mig ett nytt Ohhh! vid varje ny vy av berg och dal.

Mina kockar tyckte också att det var underbart, spelar ingen roll att de är här tredje säsongen nu, kamerorna var ändå med.

Nedgående sol på vägen ner

Nu har vi fullt hus igen (ca 70 gäster), som vid jul och nyår, och det är relativt fullbokat hela februari. Jag känner mig mycket säkrare i mitt arbete nu än då, det kan vara riktigt kul med högt tempo också (förstår ni vad jag menar?). Det kommer att komma många svenskar och norrmän vid vårt sportlov, så kul! Vi har ofta någon enstaka familj som kommer från Sverige, roligt att prata svenska - även om min svenska är lite knas: jag byter till exmpel ut ord som gud, precis och va till Gott, genau och was. Och mitt "Ja" blir riktigt fultyskt i min svenska. Nu sitter jag och lyssnar på Robban Broberg för att "öva lite" (haha) och för lite svensk myskänsla.

Mmmmm, arbetskollegor som jag kan asgarva med, nöjda och glada gäster som jag skulle kunna prata hur mycket som helst med, dricks, banankaka från min dessertkock, lite vin med en vän; Med de känslorna tar jag nu min eftermiddagslur.

Härligt härligt

Jag vet att det kan vara irriterande att läsa, men det är ett riktigt fint humör på den här tjejen idag! Jag trivs så himla bra här - igen. För mig var detta byte av bostad precis som i Lindau: först är det hur roligt som helst - att åka buss till språkskolan var till exempel så otroligt spännande ("Åhh alla pratar tyska, jag åker inte med SL, jag är påväg till en språkskola..."). Men när vanorna började sitta så blev det lite tråkigare, helt okej men utan att flyga på rosa moln. Jag har kommit igenom mellanperioden här också - nu är det härligt igen! Det finns många anledningar för mig att vara lite extra nöjd med livet: Jag har kommit några människor här extra nära (det är så otroligt viktigt, det är jobbigt att inte vara omringad av vänner som jag har känt i många många år, som man kan göra ingenting med och ändå må bra... Nu kan jag göra det här också). En till anledning är att jag börjar kunna slappna av lite! Folk sa till mig att allt skulle sitta vid jul, men jag lär mig nya saker hela tiden - och här om dagen slog det mig att jag faktiskt kunde hålla alla saker i huvudet, genomföra dem och ta det lite lugnt (samtidigt som jag får så sjukt mycket mer gjort än i början). Jag har också lärt mig att sära lite på jobb och fritid - om en gäst är på dåligt humör så betyder inte det att jag också ska ha dåligt humör.

Nu ska jag krypa i sängen och ta en eftermiddagslur, kram på er alla.

Avskärmad

En dag så snöade det jättemycket, härliga minusgrader, det var svårt att se slutet på bergstopparna eftersom allt var så vitt. Dagen efter var det strålande sol, blå himmel och ner mot 20 minus. Det var så otroligt härligt. Jag tog en promenad till Zug, nästa lilla ort, och bara njöt!

Lech

Vill jag åka med någon gång!

Lech

Zug

Lycklig

Banandessert

Inte helt fel när min fina dessertkock kommer till mitt rum, på min lediga kväll (då får man klara sig utan dagens dessert i vanliga fall) med dagens kokosmousse och friterad banan, en karameliserad bananbit också, aaah jag höll på att dö. Var tvungen att äta lite innan jag kom på att fota, såg lite finare ut innan.

För er som saknar mig: jag har varit hemifrån 100 dagar nu, sammanlagt, och jag har 89 dagar kvar till min sista arbetsdag (14 april). Vet inte om jag ser det positivt eller negativt, just nu hör jag hemma här i alla fall!

Jag mår fortfarande bra!

Hej mina nära och kära! Ledig dag inleddes igår med utgång i Lech, helt sjukt kul som vanligt. När jag bodde i Lindau saknade jag nattlivet i Stockholm jättemycket, i Lindau var utbudet inte så stort, det fanns inte så mycket ungdomar och bra klubbar saknades. Nu saknar jag inte Stockholm mer - jag slipper Stockholm! Alltid samma ritual: promenera till tuben, vänta, åka, gå, vara där till max tre, gå tillbaka till tuben, vänta, åka, gå. Här är det riktigt chill: jag behöver bara gå ner för backen (bor typ i pisten) och sen har jag ett bra utbud, allting ligger intill varandra, många festglada turister, långa öppettider... Så piffig som i Stockholm måste man inte heller se ut, här festas det i one-piece, haha!

Alltså, jag jobbar riktigt riktigt mycket, jag får ofta frågor om jag inte är trött och sliten, om det verkligen är kul; Ibland är jag trött på arbetet, ibland känns det verkligen i kroppen, det är inte alltid en dans på rosor. Men jag säger som jag sagt tidigare, jag hör verkligen hemma här, allt är en del av mitt nya liv, och det är så himla coolt. Nu skiner solen på blå himmel, några minusgrader gör snön fantastisk, jag sitter i soffan på mitt rum och tittar ut över bergen... Ska precis ut, ner för backen för att dricka en kaffe. Vi hörs!

Uppdatering:

Sådärja!

Ha! Jag klarade det - efter tre intensiva, spännande och roliga veckor hade jag idag min första lediga dag! Vilken lyx, jag började med att sova ut! Nej jag bara skojade, jag vaknade min vanliga tid ändå haha, det sitter i nu. På något sätt kändes det tråkigt att se kollegorna jobba vid frukosten och att man inte kunde vara med, jag är helt ärlig när jag säger att det är kul, jag trivs här. Istället för frukostservering så åkte jag och en kollega till Bludenz, den närmaste lilla staden, och ahhh vad fantastiskt det var att komma till civilisationen! Vädret var underbart, den kändes vårigt, bergen som omringade staden var snötäckta... Vi underhöll oss länge och väl i något som påminde om Gallerian i Stockholm - jag har verkligen saknat att shoppa med en tjejkompis! Vi hade riktigt kul.

Här kommer lite bilder från underbara Lech:

Hahaha jag typ dog när jag upptäckte den här backen! De åker upp med liften till toppen, sen åker de pulka i zick-zack ner! Det måste ta typ en kvart, hahaha! Jag ska så göra det någon gång.

2013

Nu återstår en vecka av min treveckorsperiod utan ledighet, det har varit intensivt och kul. Nu börjar det lugna ner sig och det är ganska skönt det också, jag tänkte innan att Ja, om jag klarar jul och nyår, då kan jag slappna av lite. Jag lär mig fortfarande nya saker varje dag men det börjar sitta nu!

Många gäster på hotellet betyder många vänner, det är tråkigt att säga hejdå... Det är fantastiskt vilka spännande personer jag har lärt känna. Med tre olika gäster får jag öva min italienska nu, och vet ni vad, just nu har vi två svenska familjer här! Eller ja, en av föräldrarna i vardera familj kommer från Sverige, dock inte bosatta där i nuläget. De pratar oftast inte svenska, men så en dag så tyckte jag att engelskan från ett bord lät lite konstigt - det var ju svenska! Jag presenterade mig för en glatt överraskad familj, de hade redan bott här ett tag utan att vi visste om vårt gemensamma Sverige. Dagen efter när jag pratade lite mer med dem så kom en kvinna fram till mig och förklarade att hon också var svenska. Det roliga var att jag dagen innan hade stått i 10 minuter med ostvagnen vid deras bord och pratat tyska, de hade trott att jag kom från typ Ungern!

Mitt nyår var coolt, vi hade mer gäster än någonsin - riktigt intensivt, men det låg en härlig och spänd nyårsstämning i luften och alla var glada. Vi hade ett liveband som sjöng ABBA-låtar som gjorde alla på gott humör, mest mig då. På tolvslaget stod alla medarbetare utomhus, skålade och njöt av sjukt mycket fyrverkerier från vårt högt belägna hotell. Vi släppte heliumballonger med önskningar fastknutna... Det var härligt! Följdes av midnattsbuffé (för gästerna alltså). Nyårsdagen var inte lika härlig; nästan tre timmars sömn följdes av sex timmars arbete, rast, och sex timmar till. Haha, men det gick faktiskt bra och var inte så jobbigt som jag hade väntat mig. Och hur trött och grinig tror ni att jag var när jag fick den här sötnosen av vår söta dessertansvariga?






Jag hoppas att ni alla fick en bra start på det nya året! Många kramar från mig