Var tog snön vägen?

Igår i pausen gick jag upp till Oberlech med två kollegor - alltså herregud - såhär såg det inte ut förra året! Jag höll på att garva ihjäl mig, det finns verkligen bitar helt utan snö i backen. När vi var uppe drack jag en kaffe och en apfelschorle.

Förra året vid den här tiden så tyckte jag att det var hur sjukt jobbigt som helst, så nära slutet. Nu är det bara några veckor kvar, jag försöker att inte räkna på dagarna för mycket, då går tiden långsammare. Jag försöker att fokusera på arbetet och på att se de fina sakerna i vardagen istället. Och den här bruna backen tyckte jag var fin!

46 timmars ledighet!

Förra veckan satt gästerna på terrassen i t-shirt, drack sommardrinkar och solade sig i solstolarna. I "vår" kant av pisten - där gästerna åker av pisten för att åka direkt till hotellets omklädningsrum - låg det knappt någon snö kvar alls, bara en liten smal stig av snö, så de flesta knäppte av sig sina skidor i backen och gick den sista vägen till hotellet. MEN igår snöade det sjukt mycket! Plötsligt så var allting vitt igen.

I morse vaknade jag däremot av något som lät som att någon poppade pop-corn: nu regnar smält snö ner från hustaken igen. (Kul för mig, tråkigt för gästerna.)

Jag har varit ledig i en och en halv dag i sträck nu, känns typ som semester (börjar dessutom kl 12 idag). Jag och Jonny åt pizza på min favoritrestaurang, jag hade mozzarella, spenat, körsbärstomater, buffelmozzarella och chili-olja på min pizza.

Det snöade som sagt jättemycket igår - jag och Jonny var sura för det gick knappt att gå ordentligt - när jag gick till gymmet på förmiddagen gick jag dubbelvikt och fick ändå jättemycket snö i håret och ögonfransarna.

Men som tur var så sprack det upp! Vi bestämde oss för att åka till St Anton.

Vi åt på en mysig liten restaurang och gick runt lite. Det finns en liten damm där som jag inte sett förut.

Till min lycka hittade jag min favoritöl i St Anton, jag har inte druckit ale på hur länge som helst. Det tillsammans med svensk choklad framför tv:n gjorde min kväll.

Min sista månad i Lech

Bara en månad kvar nu. Detta firades med en jättegod jordgubbstårta, jag tror det här var det godaste som han någonsin har bakat.

Snart är det katastrofläge med snön här, gräset sticker upp på sidorna av pisterna och gatorna är snustorra. Gästerna sitter på terrassen och solar sig och dricker sommardrinkar istället för att åka skidor. Asnajs om man frågar mig, väldigt sorgligt om man frågar turisterna.

Snart kan jag börja sammanfatta den här säsongen. På det stora hela var nog ändå säsong nummer två lättare än första... Inte lika spännande, men mer behagligt att arbeta.

Det blir ett kort inlägg, är bara på rummet för att byta om. Jag lovar att skriva mer när jag får ledigt!

Jo då, men jag jobbar på

Åhhhh vad jobbigt det var när glad-Sofia förvandlades till servitris-zombie-Sofia. Jag var zombie någon vecka i slutet av februari - jag hade inget ledigt och det var lite för långt till slutet för mig för att kunna vara optimistisk.

Jag drog ut min svenska kompis på drinkar och terapi = svenskt tjejsnack! Åh vad skönt.

(Vad ska jag förresten göra när jag kommer till Stockholm och vill dricka en weißer Spritzer, Aperol gespritzt, Hugo eller GT med Hendrick's Gin? Om detta skulle gå att beställa skulle jag nog ändå vara för snål för att vilja pröjsa för det.)

Jag har varit i Lech i 104 dagar och har 37 kvar nu - nästa vecka kommer jag kunna säga: bara en månad kvar! Dessutom så kommer det aldrig att bli fullt igen efter nästa vecka, jag kommer kanske att ha två dagar ledigt i veckan. Nu går det alltså bra att vara optimistisk; det gör mig även särskilt glad över att skidåkningen är skitdålig, vi har typ ingen snö. (I stockholmska mått har vi massvis med snö, men i en skidåkares ögon är det högsommar.)

En vanlig arbetsdag

Jag brukar bara skriva om vad jag gör när jag är ledig, men eftersom jag bara har ca en dag ledigt i veckan så är det mest det där andra jag sysslar med. Tänkte beskriva en helt vanlig arbetsdag för er.

Gästerna på vårt hotell bor här med halvpension: de har ett fast bord i restaurangen där de får frukostbuffé på morgonen och sexrätters på kvällen. Vid baren på eftermiddagen har vi en a la carte och en liten buffé med tårtor och kakor, allt är tillgänglig för allmänheten. Det finns tre delar av arbetsdagen: frukost, a la carte och kvällsservering. Man jobbar snällt två av dessa delar per arbetsdag.

Jag brukar börja jobba kl 12 och sluta framåt 23 på kvällen: "bartjänsten". Jag försöker att gå upp vid 9 eller 10 för att få ut något mer av dagen än bara jobb - jag går kanske gå ner i orten, tränar lite på rummet, läser lite, surfar lite. Sen byter jag om till mina svarta byxor, min vita skjorta och röda väst och kämpar med att få håret till en snygg bulle eller tofs. Jag går ner till restaurangen och käkar personalmaten innan jag officiellt börjar jobba.

Efter första ruschen så smiter jag iväg för att byta om till min Dirndl och byter oftast ut min strama bulle till en fläta. Kl 18 kommer kollegorna som hade frukosten och börjar förbereda inför kvällen: bröd, vinkylare, dryckesvatten, salladsbuffén och så vidare. (Borden i restaurangen förbereds redan efter frukosten.) Personen med bartjänsten brukar ansvara för när de allra yngsta gästerna äter, innan restaurangen öppnar alltså. De får en liten meny och är ibland jättesöta och artiga, ibland jobbiga och slåss. Sedan kommer gästerna, alla hinner vara i restaurangen mellan 19 och 22. När de är borta så förbereds borden för frukosten igen, salladsbuffén byts ut mot frukostbuffé. Jag brukar få stå i baren.



Det ÄR kul, men tungt förstås. Jag lär mig massor, särskilt eftersom jag bara brukade jobba frukost/kväll förra året. Baren var svår från början (komplicerade drinkar och wiskysorter dröjer fortfarande) men det börjar kännas lättare.

Låter det tråkigt? Idag var jag ledig, då blir bilderna mycket finare och texten behövs inte:

St Anton

Men hur underbart var inte detta? Sol och läskande Spritzer i strålande sol! Det har faktiskt varit en liten pinsam skam att vara svensk men att aldrig ha varit på after-ski i St Anton (det är det svenskarna sysslar med här i Arlberg). Men nu tog min svenska vän med mig dit. En liten detalj bara - om man inte kommer uppifrån berget med skidor på fötterna så måste man bestiga lite berg för att komma till de bästa barerna. Väl däruppe så lönade det sig.

Men hur konstigt är det inte när alla dansar i svettiga skidkläder och jättetunga pjäxor på fötterna? Ganska konstigt. Efter tre barer så fick vi ta oss ner till busshållplatsen igen. Det enklaste och klart roligaste var att lägga sig på ryggen och låta tyngdkraften sköta jobbet. Jag höll på att DÖ av skratt, så himla roligt. Vi hade plastpåse som pulka - det gick snabbt!

Nu har jag lagt upp två blogginlägg på samma kväll eftersom jag tror att det kommer bli lite mindre tid nu framöver. Nu är det fullt, verkligen fullt på hotellet. Idag hade jag halvdag men sen är det slut med ledigt tror jag. Englands tur att ha något sorts lov så alla turister pratar en artig bred engelska plötsligt. Hoppas de är snälla mot mig - wish me luck.

Vaduz, Liechtenstein

Liechtensteins huvudstad heter Vaduz! Så, nu vet ni det, och nu vet jag det också. Jag var där i alla fall, för att hälsa på en kompis jag lärde känna 2012 i språkskolan i Lindau. Har inte träffat henne sen dess, men det var som om det bara gått någon vecka: jag, hon och hennes man hade jätteroligt tillsammans! De visade mig den pyttelilla huvudstaden i det där pyttelilla landet.

Överallt var man gick (alltså - man kunde inte gå så långt innan staden typ tog slut) så kunde man se den grå fästningen som kikade ner på staden. Fursten bor där.

Han verkar ganska trevlig, den där fursten. När alla liechtensteinare fyller 18 år så blir de inbjudna till hans "hus" för att bli personligt gratulerade av honom, berättade de för mig i alla fall. Dessutom har han alltid en fest på nationaldagen där han bjuder på lite snacks och dricka i hans trädgård, dit får vem som helst komma. Både min kompis och hennes man hade pratat med honom. Han tjänar sina egna pengar också, han gör vin och sånt. Här är en bild på ett av hans vinfält som han har.

 Huvudgatan var väldigt kort, alla viktiga byggnader var inklämda bredvid varandra - det blev en väldigt kort sightseeing med väldigt många viktiga sevärdheter!

Vi åkte upp till fästningen och kollade lite på utsikten - tyvärr var vädret väldigt grått och mulet och helt snöfritt. Men fint ändå eller hur!