St Anton

Men hur underbart var inte detta? Sol och läskande Spritzer i strålande sol! Det har faktiskt varit en liten pinsam skam att vara svensk men att aldrig ha varit på after-ski i St Anton (det är det svenskarna sysslar med här i Arlberg). Men nu tog min svenska vän med mig dit. En liten detalj bara - om man inte kommer uppifrån berget med skidor på fötterna så måste man bestiga lite berg för att komma till de bästa barerna. Väl däruppe så lönade det sig.

Men hur konstigt är det inte när alla dansar i svettiga skidkläder och jättetunga pjäxor på fötterna? Ganska konstigt. Efter tre barer så fick vi ta oss ner till busshållplatsen igen. Det enklaste och klart roligaste var att lägga sig på ryggen och låta tyngdkraften sköta jobbet. Jag höll på att DÖ av skratt, så himla roligt. Vi hade plastpåse som pulka - det gick snabbt!

Nu har jag lagt upp två blogginlägg på samma kväll eftersom jag tror att det kommer bli lite mindre tid nu framöver. Nu är det fullt, verkligen fullt på hotellet. Idag hade jag halvdag men sen är det slut med ledigt tror jag. Englands tur att ha något sorts lov så alla turister pratar en artig bred engelska plötsligt. Hoppas de är snälla mot mig - wish me luck.

Vaduz, Liechtenstein

Liechtensteins huvudstad heter Vaduz! Så, nu vet ni det, och nu vet jag det också. Jag var där i alla fall, för att hälsa på en kompis jag lärde känna 2012 i språkskolan i Lindau. Har inte träffat henne sen dess, men det var som om det bara gått någon vecka: jag, hon och hennes man hade jätteroligt tillsammans! De visade mig den pyttelilla huvudstaden i det där pyttelilla landet.

Överallt var man gick (alltså - man kunde inte gå så långt innan staden typ tog slut) så kunde man se den grå fästningen som kikade ner på staden. Fursten bor där.

Han verkar ganska trevlig, den där fursten. När alla liechtensteinare fyller 18 år så blir de inbjudna till hans "hus" för att bli personligt gratulerade av honom, berättade de för mig i alla fall. Dessutom har han alltid en fest på nationaldagen där han bjuder på lite snacks och dricka i hans trädgård, dit får vem som helst komma. Både min kompis och hennes man hade pratat med honom. Han tjänar sina egna pengar också, han gör vin och sånt. Här är en bild på ett av hans vinfält som han har.

 Huvudgatan var väldigt kort, alla viktiga byggnader var inklämda bredvid varandra - det blev en väldigt kort sightseeing med väldigt många viktiga sevärdheter!

Vi åkte upp till fästningen och kollade lite på utsikten - tyvärr var vädret väldigt grått och mulet och helt snöfritt. Men fint ändå eller hur!

Innsbruck!

Äntligen fick jag se mysiga Innsbruck igen! Det var första gången för mig den här säsongen att få komma ner från berget, bort från den lilla dalen. Älskar att få lock för öronen under tågresan - det sluttar nedåt! Att komma till en liten stad där det finns olika stadsdelar, massa människor utan pjäxor på fötterna och massvis med affärer... är fantastiskt efter denna isolation.



Vi började starkt med att käka frukost på ett mysigt café. Hela dagen åt och drack jag bara österrikiska saker: här en Wiener Melange. Jag var så lugn och lycklig. Kolla in mitt superlånga hår förresten.

Det var blåsigt, och mulet i början, men sen så visade sig faktiskt solen några gånger! Älskar hur de snötoppade bergen sticker fram bakom de färgglada husen, skitmysigt. Vi vandrade längst floden, runt i den äldre delen av staden, shoppade, fikade och åt. Jonny köpte en grön mössa som han var väldigt lycklig över.

Almdudler, Strudel och en liten mini-Sacher.





Jag var i Innsbruck två gånger förra säsongen, kanske blir det en till även i år? (Bloggarkiv: första gången, och andra gången).

Soliga bilder

Hej lässugna! Jag har samlat på mig många bilder från några olika tillfällen - det här inlägget blir alltså mer fotograferat än text.

Bilden här till vänster är utsikten jag hade häromdagen när jag hade kravlat mig ut ur vårt fönster och satt mig i solen.

Och när jag tittade till höger såg det ut såhär. Det var så himla skönt att sitta i solen! Jag satt i något som är väldigt typiskt för nordtyskland: ein Strandkorb (strandkorg). Lech har tydligen den nordtyska ön Sylt (jättekul namn haha) som "partnerort" och därför står det massor med strandkorgar lite överallt i Lech, fastän det verkligen inte passar in. Det var i en sån jag satt i.

Jag chillade jätteduktigt!

Här nedan ser vi vår fina flod en solig och iskall dag.

Här har vi de stackars turisterna som kämpar omkring i sina väldigt obekväma pjäxor, de otympliga skidorna, de jobbiga stavarna och så mycket kläder att de typ inte kan röra sig och svettas jättemycket. Känner mig verkligen inte lockad!

 Människor som går med pjäxor får en så himla konstig gångstil, och den är väldigt långsam. Haha, vad var det Emmy sa till mig - om Lech blir invaderat av zombies så kommer jag i alla fall att kunna springa tillräckligt fort för att kunna fly - hahahah! Tack för dina tips Emmy.

Åh vet ni, en dag så tog jag en så himla vacker promenad på min rast. Dumt var bara att jag glömde mina solglasögon... väldigt dumt, för när man vandrar runt i ett snölandskap i smärtsamt strålande sol, ja, då känns det som om man går på solen. Det är ganska ljust. Men väldigt vackert!

Jag lyssnade på svensk musik och njöt, fick en massa energi till arbetet. 

Ser typ ut som om jag har haft semester ett tag - sanningen är att jag har jobbat två intensiva veckor utan att ha ledigt nu, det är också därför jag inte har haft tid till bloggen. Men nu har jag (och Jonny) ledigt två dagar i rad! Får se om det blir några fler fina utflykter.

Långpromenad

Det börjar att fyllas på med skidsugna turister i Lech am Arlberg. Fast, det känns som att det är färre gäster på hotellet än förra året - jag tror att det beror den dåliga mängden av snö i pisterna. Jag är inte särskilt ledsen över det, vi har tillräckligt att göra ändå och de gästerna vi har får förstås en bättre semesterupplevelse. 

Ser ni på fotot här ovan vad jag såg? Här till vänster är en tydligare bild på paragliding. Så himla coolt, men herregud vad iskallt det måste vara. De singlar ner mot orten och brukar landa i tryggheten vid barnbacken.



















 Idag var jag och Jonny på en mysig långpromenad, en sträcka som vi aldrig har upptäckt förut. Plötsligt stod det täta granar på båda sidorna av vägen, så himla skönt att få känslan av att vara i en skog! Det finns inte riktigt någon skog här.

Vårt Lech försvann längre, och längre bort.

Trötthet, ledighet och festlighet

Det rullar på hos mig i ett ganska behaglig tempo: det är fortfarande ganska lugnt på hotellet, jag tror att det blir mer nästa vecka. Det rullar på bra i köket också eftersom alla platser äntligen är fyllda (igen). Den nya kocken är schyst och flitig, tack och lov! Dessutom är han 93:a, men tyvärr två månader äldre än mig, så jag är fortfarande yngst på hotellet.

Tyvärr verkar det gå runt en förkylning här bland hotellpersonalen, samtidigt som vädret är lite grått och konstigt - vi är trötta! Min kropp känns tung och musklerna vill helst vila; den muskelträning jag brukar göra har tagit en liten paus, i alla fall för mina blytunga ben.





Men på bilden här ovan till höger är jag pigg och glad - och ledig. Jonny var också ledig och vi gick den branta vägen till Oberlech som vi brukar. Det är en perfekt sysselsättning: det är skitjobbigt men väldigt vackert, och när vi kommer upp känner vi oss så duktiga och unnar oss alltid varm choklad och god mat.

Förra veckan var jag faktiskt ute och festade - det var väldigt länge sen nu. Jag har många kollegor som är ute flera gånger i veckan och dricker, men jag brukar inte följa med, det känns inte värt det om jag börjar tidigt nästa dag. Men den här gången hade jag ett passande schema och var ute med en svensk kompis jag hittat i Lech - vi festade som bara vi svenskar kan! Här står österrikarna och dricker tills de måste vingla hem, ibland gungar de lite till musiken. Kvinnorna brukar röra sig så kroppsmedvetet som möjligt till musiken och ormar sig så att det inte ser helt klokt ut. Bara vi svenska tjejer vet hur man har kul på riktigt!

Vardagsklädsel och vackert väder

Idag hörde jag genom väggen att någon flyttade in i rummet bredvid. Jag tror att det är den nya kocken som jag ska få träffa imorgon, det är så spännande! Hjälp till att hålla tummarna med mig, hoppas han är flitig och schyst.

Förra året vid den här tiden började jag långsamt att få ha egna bord, alltså ett eller två mindre sällskap där jag fick ansvara för att gästerna fick den mat, dryck och service som krävdes. Den här säsongen klarar jag mycket mer: igår hade jag åtta stycken bord. Det är så skönt att vissa grejer sitter, det känns som att jag har fått en ny hjärnhalva som sysslar med att memorera ansikten med tillhörande namn och personligheter, ungefär vad de har ätit och druckit i veckan och vad de precis beställde. Förra året var allt nytt, jag minns att jag fick anstränga mig för att komma ihåg de minsta kaffebeställningarna. I år kommer jag ofta ihåg vad de beställde för kaffe förra året. Ett exempel: häromdagen sa en gäst till mig att hon skulle sätta sig i baren med sin dotter och spela schack. En klocka pinglade till i huvudet på mig och jag frågade om de ville dricka ett pepparmint-te under tiden. "Nämen juste, det var med pepparmintsmak vi drack förra året, tack Sofia!". Då blir Sofia lite mallig, och lite rik på dricksen.











Igår snöade det jättemycket - idag strålade solen. Det finns inget vackrare här än solsken efter snöfall! Jag tog en fantastisk promenad med en receptionist idag.

Förresten: en uppföljare till mina hår-bilder. Jag lyckades äntligen med en fläta som är inbakad runt huvudet, gästerna (i alla fall en) gav mig komplimanger! Det är extra kul att få komplimanger för mitt utseende när jag jobbar, eftersom jag själv tycker att det är aptråkigt att ha ungefär samma kläder och frisyr månad ut och månad in. De små variationerna hjälper mig att överleva, haha. Här nedan har vi mina arbetsskor. Skulle vilja ha många fler!