Sen är det något speciellt med Lech, alla som jobbar här jobbar mycket och under ungefär samma villkor, under högsäsongen. Gemenskapen märks särskilt tydligt på alla after-work-kvällar här nere i orten. I Lech festar nämligen inte turisterna så mycket, de åker mest skidor och är i säng ganska tidigt. Det betyder att det ibland nästan bara är "kollegor" som är ute om kvällarna, i princip alla arbetar inom gastronomin. Vid ett bord sitter några receptionister, en sommelier, kallskänka och bartender. Vid baren står jag, en servitris, med min patissier, vår chefskock och diskare. Det är som en speciell gemensam känsla, alla är lite trötta, orkar inte riktigt klä upp sig och de flesta ska jobba dagen efter igen. Det kanske inte låter som så ideala förhållanden för att ha kul, men det blir det verkligen!
Min och Jonnys utsikt från vårt fönster i vårt rum här. När man bor i pisten spelar det inte så stor roll att man bor lite under "marknivån".
Förra året rörde det mig inte så mycket i ryggen att det var juletider hemma, jag tog gärna ett års paus ifrån det eftersom det var så spännande här... jag kom ju på först i mars att jag glömt bort att lyssna på Tänd ett ljus, till exempel. I år så saknar jag det redan nu. Idag är det Lucia och jag önskar verkligen jättemycket att hade fått kolla på ett luciatåg, ätit lussebullar och druckit glögg med russin och mandel. Det får bli nästa år. Vi har i alla fall det bästa vintervädret, utan brinnande tunnelbana och hemska stormar, och det är alltid något.
Ändå väldigt mysigt, eller hur :)
.png)
