Utverdering

Jag minns att jag behövde skriva en Utvärdering varje fredag i mellanstadiet. Jag skrev däremot en Utverdering varje vecka - och varje vecka rättade Kerstin mitt e till ett ä, med sin elaka röda penna. Vilka trevliga minnen. Men jag tyckte om att skriva Utverdering av veckan som gått, så jag ska göra det nu också. Fast nu vill jag utvärdera min tid på Gotland denna sommar: den 28 maj till den 17 september, 2013

Oj, ända till september, vad långt det låter, tänkte jag med blandade känslor. Men det gick nästan jättefort. Jag längtar inte så hemskt mycket härifrån... det ska förstås bli jättekul att komma till Stockholm, men det kommer att bli lite sorgligt att åka ifrån min fina ö också. Jag har aldrig räknat dagar här.

 Men vad roligt att jag lärt mig detta på jobbet!

- När jag kom hit så hade jag bara jobbat som servitris, jag hade alltid haft någon som bestämd över mig på varje arbetspass, jag hade exempelvis aldrig hanterat pengar. Här fick jag vara min egen chef i restaurangen! Jag blev dessutom receptionist (en helt ny värld), frukostvärdinna (jag gjorde äggröra!), tvättansvarig tillsammans med Jonny och i början var jag dessutom städerska ett tag. Jag var den arbetaren här indelad i flest tjänster, jag kunde följa gästerna från första till sista stund i sin vistelse hos oss, jag kunde svara på många olika sorters frågor och kunde känna att jag hade kontroll. Tryggt!

- Fantastiskt kul att lära känna så mycket nya människor. Att få sådana fina komplimanger från gäster, jag är visst en bra tjej, har några tyckt!

- Få kommunicera på svenska, tyska och engelska varje dag, med gäster och medarbetare. Att få tolka på arbetsmöten har väl också mestadels varit en positiv upplevelse antar jag.

Men vad roligt att min vistelse på Gotland gav mig detta!

- Att sitta nere vid vattnet och undra om det här är en dröm eller verklighet. Att få uppleva sådana solnedgångar om, och om igen.

- Att få vara på samma ö som farmor, fastrar, fastermän och kusiner.

- Få njuta av den finaste sommaren på länge när jag bor 5 minuter från stranden.

- Alla härliga besök jag har haft!

Det här var inte så kul

- En gång blev jag faktiskt utskälld av en väldigt elak gäst så att jag började gråta. Det var min första vecka så jag vågade inte riktigt stå på mig så mycket som jag gjorde sen. Som tur är hände det bara en gång. Andra gånger med vidriga gäster så har jag bara blivit arg, jag har varit mycket mer självsäker, i min roll som bartender eller receptionist. I början kände jag mig fångad i mina arbetskläder, jag kunde inte säga allt vad jag ville, sen lärde jag mig hur jag kunde utnyttja det.
- När killar en helg (försökte) nedvärdera en tjej som mig så kunde jag svara rappt och stå på mig riktigt bra. De frågade bland annat om de kunde få betala för mig också, hur mycket skulle det kosta om de hyrde mig till poolhuset också, och det slutade inte där...
- Ja, det finns mycket svin. Dessa var inte de enda tillfällena.

Klosteröl

Men alla erfarenheter är bra erfarenheter! I alla fall i de här fallen - jag har lärt mig av de dåliga sakerna. Just nu sitter jag nersjunken i soffan efter att ha städat kylskåpet och packat en del, sista riktiga arbetsdagen var idag. Jag tror att bloggen kommer att ta en liten paus nu, några veckor kanske. Men vem vet! Tack för en fin sommar.

Skatt i kylskåpet här till höger:

Sjukis

Ajajaj, sjuk för en andra gång den här sommaren. När jag märkte att rösten blev lite krasslig så höll jag käften direkt, så att jag skulle slippa att plötsligt inte kunna prata. Det funkade :)

Det är inte så stressigt här längre så jag har även kunnat vila. Jag sov just drygt tolv timmar, tog en varm dusch, och sitter i ett behagligt, läkande solsken och har Frühstück med honungste.

Den 17:e åker vi till Stockholm. Jag längtar inte vansinnigt mycket bort härifrån, men det ska bli kul att komma till min fina huvudstad igen. Jag är så nyfiken på att se det nyrenoverade huset! Jag saknar att åka tunnelbana. Men det ska framförallt bli skönt att träffa familj och vänner.

Superhjältarna på S från sam/språk

Sofia, Sofia, Sofie och Sara har haft det väldigt trevligt, tre dagar och två nätter! Vädret var helt underbart, så efter vår utflykt till Visby låg vi mest i solen och drack öl.

HÄRLIGT!

När vi varken orkade åka iväg för 

att hitta en restaurang eller laga mat

själva, beställdes det room-service

av Jonny.

Som tur var så bjöd båda kvällarna på fantastiska solnedgångar. 

Med Saras kofta som gisslan utnyttjar jag det varma, långgrunda vattnet.

Den första kvällen var inte helt fel heller, vi bjöds på massor av färger och massor av fåglar.

De hyrde en egen lägenhet och jag bytte ut min sovpartner mot Sara - jag somnade väldigt tungt, och först, båda kvällarna.



Det här blir absolut en repris på nästa år!


TACK BRUDAR





Fotografer: mårten, Sara och fii. Alla förutom jag alltså. Tack :)

Våra solnedgångar

Att ta prommisar här nere vid vattnet kan vara riktigt magiskt. Powerwalk med musik i öronen. Mitt i ljusets drama med himlen och molnen, horisonten, havet och kusten.

Vinden blåste rejält i mitt ansikte och mot träden, med det var inte kallt, bara skönt.

Ljuset skapade varma, guldiga färger, som jag blev omringad av mellan träden.

Solnedgången var som vanligt ett riktigt skådespel!

Fårö

Äntligen fick jag döpa ett blogginlägg till Fårö, vi har velat ta oss upp dit hela säsongen, men det har liksom inte varit något bra tillfälle. Den här måndagen så stämde däremot allt: vädret var soligt och skönt, vi fick inte vänta mer än 5 minuter på färjan, båda sträckorna (jag har hört att man kan få vänta upp mot tre timmar) - och vi hade en riktigt bra dag!










Först så åkte vi till Fårö fyr, för att sedan jobba oss tillbaka. Vi åt en helt underbar lunch på Ebbas mat och kaffe. Jättegott och väldigt prisvärt, vi satt utomhus i sol/skugga och njöt! Jag gav dricks som gick till ett fadderbarn på Filippinerna.

Jag åt rödbetsbiffar med massa tillbehör. Sjukt gott! Kaffe på maten, vi delade på en stor och saftig blåbärsmuffin.

Efter lunchen körde vi mot ett av raukområderna. En jättelång jättesmal väg med jättemånga jättejobbiga farthinder, dessutom jättemånga skyltar som varnade för får, och en massa bilar som ville köra racerfart därifrån. Jonny fick köra och jag satt och skrek hela vägen, på honom och av rädsla. Som straff körde han ner i en djup vattenpöl så att det regnade in vatten på mig genom mitt öppna fönster. Det var rätt åt mig, hahaha.

När vi var där så hade vi kommit ut till världens ände, kändes det som. Eller till månen. Marken var mestadels täckt av en sorts konstig växt som verkade klara blåsten, och av massa stenar som man inte fick bygga stentorn av.

Jag kan inte minnas att jag någonsin har sett raukarna på Fårö. I mitt huvud var inte stenarna riktigt så stora och dramatiska. Helt sjukt känsla av extas när jag ser den första, det där huvudet som jag hoppades på att få se! Visste inte var han stod någonstans. Bad Jonny ta ett coolt foto på oss. Blev inte så coolt som jag hade tänkt mig, men ändå.

Vi lekte runt och imponerades av det speciella landskapet. Vi gick så långt att vi inte såg några människor längre, bara omringade av vind, mäktiga moln, konstiga gröna växter. Inte en levande varelse, tills en orm slingrade sig ner bland klippstenarna framför våra fötter.

Gumman börjar bli gammal

Nu är det bara en månad kvar på säsongen. Det är för kort för att hinna längta bort, jag skulle kunnat ha stannat en längre tid utan att bli uttråkad, även om jag bor på landet. Det är så gott att andas luften här, härligt att kunna se en himmel full med stjärnor om kvällarna och det är som terapi att njuta av lugnet! Oj vad jag låter gammal, men jag blev ju precis 20.




20 år gammal flicka??? Nej, det måste ha skett ett fel i dokumentationen.


På min stora dag så jobbade jag, eftersom det var en fredag. Jag hade en ganska lång paus mitt på dagen, perfekt för ett besök på Systembolaget, men Jonny kunde inte komma loss och... skulle jag verkligen sitta en halvtimme i bilen själv, dit och tillbaka? Det slutade med att jag följde med min chef som ändå skulle åt samma håll. Andra kollegor uppvaktade mig fint och på kvällen kom faster och fasterman ner och åt i restaurangen. Jag kände mig väldigt speciell och glad hela dagen!





Jag visste inte riktigt vad jag skulle köpa på Systemet, påsen har ju en större statussymbol än innehållet, men jag plockade åt mig några fina flaskor från Gotlands egna öl, jag älskar den! Flaskorna är snygga och innehållet är gott.

Den mycket gamla flickan är ändå mycket oerfaren, när det gäller oärliga människor. Hela min personlighet och mitt arbete går ut på att jag bygger upp förhållandet till andra människor, därför så blir jag väldigt lätt lurad, jag tror väldigt gott om de flesta!

Första veckan här så lät jag folk gå utan att betala, till exempel. Det ordnade sig som tur är och idag så är jag väldigt, väldigt noggrann med att kontrollera sådana påståenden, men shit, min hjärna saknar liksom delen som ska tänka att folk kan ljuga!

Häromdagen, när jag satt i receptionen, så blev jag (nästan) helt och hållet lurad av en såndär fucking försäljare, men som han själv förklarade så var han en anställd i ett av nordens största företag när det gällde elektronik, som dessutom hade ett samarbete sedan länge med mitt företag. Mannen var egentligen ett otroligt skickligt och proffesionellt Arschloch som hörde att jag inte var ansvarig i frågan och lurade i mig en massa saker. Efter samtalet kontrollerade jag om vi verkligen hade beställt vad han påstod, men det hade vi ju inte, företaget existerade inte. När "lagret" ringde tillbaka för en bekräftelse så bad jag om telefonnumret till detta "företag". Jag visste att jag inte skulle få något, men ville höra vad de sa. Killen sa att numret bara fungerade för utgående samtal. Yeah right. Okej, sa jag glatt, men en mailadress skulle också vara superbra! Nej, sa han plötsligt surt, nu gör vi såhär, du kommer inte att få något av oss, jag tycker att vi sätter punkt här. Okej, Elgrossisten Norden AB finns inte. Gud vad jag känner mig dum.

Igår simmade jag ensam mot solnedgången och mådde bra igen.