Bald geht's los!

Snart bär det av!


Oj vad jag kommer att sakna dig Sofia!


Jag kommer att sakna dig också!!!


Sen kramas vi så jag blir alldeles hårig.





Mitt rum är röjt och väskorna är packade, den största får vänta på mig tills på måndag, de mindre tar jag med mig ikväll till Lech. Jag kommer hem igen på söndag, förhoppningsvis klokare på "service". På måndag får jag skjuts tillbaka till Lech, min första arbetsdag är på tisdag. Jag kommer alltså att få min första riktiga smak för vad jag kommer att hålla på de kommande fyra månaderna imorn, aaa det pirrar i hela kroppen av nervositet och förväntan! Jag kommer få se hur jag kommer att bo, jag tror jag kommer att få träffa mina arbetskamrater, kursen jag ska gå på två dagarn ska lära mig en massa... Hjälp!

Idag var min sista skoldag, jag började nästan grina när jag överlämnade choklad till mina två lärare; vi kramades och tackade för åtta bra veckor. Imorn är stackarna bara två kvar i min grupp (veckan efter bara en, då får hon flytta ner till B2 med lite extra material och övningar vid sidan av). Jag sa hejdå till en massa vänner och försökte säga lite hejdå till Lindau... jag kommer ju tillbaka på söndag men jag började med ett farväl idag, det blir som en chock annars tror jag. Fina fina Lindau! Jättesorgligt helt plötsligt, jag som trodde att det nästan bara skulle kännas kul med en ny bostadsort!

Igår var jag på residenset för "Internationaler Abend"; I grupper lagades det mat från olika länder som åts tillsammans. Det var min sista kväll där i West Küste, jag stannade länge och fick skjuts hem. Inte i en bil alltså, utan på pakethållaren från en trasig cykel -  i regnet, mitt i natten. Hade nästan träningsvärk i magen idag så mycket jag skrattade!


För att kunna öva lite läsförståelse (inte bara hörförståelse och tal) i Lech så tänkte jag köpa en bok efter skolan idag. Jag hade blivit tipsad att gå till en liten bokhandel jag inte lagt märke till, den ser så liten ut från utsidan. Den var inte liten! Tre jätteavlånga (smala) våningar fullproppade med böcker, ur högtalarna spelades mysig musik och en och annan fåtölj eller soffa var inklämd mellan böckerna. Jag frågade om hjälp och den hjälpsamma kvinnan tog fram tre böcker och sa att jag kunde sätta mig och ta en kopp kaffe eller te med kaka och kolla lite i dem så att jag kunde bestämma mig. Trevligt med kombinerat fik och bokhandel, tänkte jag. Jag försåg mig med jättegott kaffe och jättegott kaffebröd och kollade lite i böckerna, valde en som verkade jättebra. Jag behövde inte ens betala för fikat! Synd att jag upptäckte den bokhandeln så sent.




Jag är så sjukt upp i varv, kan inte sitta kvar vid datorn längre, vi hörs och önska mig lycka till!

Plätzchen

Idag var jag och hälsade på en vän för andra gången i Friedrichshafen. Hon har slutat i min grupp nu och eftersom vi har blivit bra vänner så satte ett besök fint.

Den här gången var det finare väder än förra gången då det snöade och blåste! Det gick inte att se Alperna tydligt nu heller men det var ändå vackert.

Vi hade bestämt oss för att baka något tyskt hos hennes värdfamilj (=svensk dam) och det fick bli något enkelt: Plättzhen. Det var typ pepparkakor fast utan den bruna ingrediensen. Vi blev typ åtta år gamla igen och lekte med glasyren hahaha... De smakade helt okej tillslut men med väldigt varierande konsistens. Vi skrattade mycket och åt mycket av degen, glasyren och av våra Plätzchen!

Här arbetar någon så hårt att hon inte går att fota! Här är också en tredjedel av våra "pepparkakor", visst är de bedårande!

Efter baket gick vi och åt creppes på en mysig restaurang tillsammans med den svenska gästfamiljsmamman, åh vad gott och mysig det var.

Immer Sommer auf meinem Balkon

Det spelar ingen roll hur många grader det är i luften, när det är vindstilla och sol så är det alltid HETT på min balkong.

Jag satt och sög in D-vitamin för att bli riktigt frisk, jag vill inte vara sjuk på min första arbetsdag!

På torsdag åker jag till Lech! På fredagen och lördagen kommer jag att delta i en servicekurs som hotellet anordnar, på söndag morgon åker vi tillbaka till Lindau (som tur är hinner vi då se julmarknaden!) och på måndagen åker vi till Lech "för gott". Tisdagen den 4:e december är min första arbetsdag.

Jag längtar efter att det ska börja nu, jag har blivit ivrig och lite nervös, jag vill få den fruktade starten gjord - det blir säkert en chock med en ny vardag, hundra saker att lära sig, högt tempo, prata en ny sorts tyska... Men jag är redo!

Auf Wiedersehen

Varje fredag är alltid den sista dagen för några elever på skolan, igår slutade fyra underbara människor från min lilla grupp, på måndag är vi bara tre elever kvar (med mig inräknat). Eftersom vi har fått så bra sammanhållning i min grupp, elever och lärare emellan, så bjöd vi våra två lärare på lunch. De blev jätteglada och överraskade! Det var jättekul, sen drog lärarna hem och vi tog en liten nostalgipromenad på ön.

Vi hamnade på ett
mysigt café/bar där
vi drack vin, öl, te,
drinkar, Glühwein
och delade på
kvargkaka. Jättefina
människor, inte kul
att säga hejdå...


Det kommer att
kännas tomt i
klassrummet
på måndag!

Lebkuchen och Käsespätzle

Jag har tyvärr, för första gången, varit hemma från skolan idag - en lurande förkylning har brutit ut. Gästpappan var hemma så han gjorde i ordning te och så vidare, här blir jag väl omhändertagen! Efter två kannor te och mycket sömn så kändes det mycket mycket bättre (jag går till skolan imorgon).

En äldre damkompis som bor granne med mig hade bjudit in mig på fika (förutom att det inte finns något ord för "fika" på tyska) idag på eftermiddagen, eftersom jag mådde bättre så gick jag dit. Rätt beslut! Jag fick kaffe och en variant av tysk pepparkaka (Lebkuchen - jättegott), efter det så kändes det ännu lite bättre med förkylningen haha! Vad mysiga och snälla människor det finns, en annan äldre dam var där också och vi hade jättemysigt tillsammans. Med mig hem fick jag några bitar av kakan och chokladpraliner! Oj vad jag äter mycket socker (och bröd), det går typ inte att undvika och damen menade att alla behöver lite extra fett inför vintern. Vet inte om jag håller med.

Igår stod "Käsespätzle" i kalendern som skolan fyller med aktiviteter. Det är en specialitet från området som jag har fått till middag här hemma; Jämförbart med makaronilåda. Cirka 30 elever hade skrivit upp sig på listan och befann sig på residenset för att lära sig att laga denna specialitet och äta tillsammans. Köket är ganska trångt, vi var många och det var inte helt lätt att laga - men det gick bra!

Först gjorde vi en mysteriskt seg pastasmet.

Sen så tittade jag in i intet och

 lekte med mitt hår ett tag, 

medan alla stressade omkring och jobbade.

Smeten skulle in i den lilla behållaren som satt på ett sorts rivjärn, denna satt på en kastrull med kokande vatten. Vi skulle skuta behållaren fram och tillbaka över rivjärnet så att det blev massa små pastakorvar. De ploppade ner i det kokande vattnet och blev fasta.

Pastan kokades upp och lades upp på en form där den varvades med ost. Vi gjorde många många lager. Sen åkte det in i ugnen och åts med rostad lök (som de stekte i smör två gånger av någon anledning, shit vad fett det var).

Det tog sin lilla tid! Sen så åt och drack alla tillsammans, skolan bjöd på vin, det var gott och trevligt.

Konstanz

God dag! I lagom kallt och mulet väder tog vi oss en titt på staden Konstanz igår, synd det där med vädret, jag kan bli så trött av grå himmel. Som tur är så lyser solen just nu, ska ut snart. Jag mådde lite sådär i kroppen i Konstanz också sedan gårdagen men min gästfamilj var, tack och lov, så himla gullig den kvällen: de lagade soppa för min skull, gjorde i ordning massa te och så vidare. Var helt slut efter resan, sov elva timmar andra natten i rad... Just nu känner jag mig återställd i alla fall!

Konstanz var en riktigt mysig stad som påminde om Lindau, fast större och med mer liv. Det var som mysigast att strosa runt på shoppinggatorna när det var mörkt, många människor var i rörelse; Det fanns många små butiker, samtidigt stora kedjor, små söta kaféer och bagerier, gallerier och så vidare. En del av julpyntningen hade kommit upp, här till höger så klättrar redan jultomtarna på det vita huset!

Reflektioner

Jag har just avslutat min sjätte (ojojoj!) skolvecka och det börjar sjunka in att jag snart måste säga hejdå till väldigt många vänner. Nästa fredag, alltså en vecka innan jag drar själv, slutar fyra stycken från min grupp.. om det inte kommer några nya så får jag bara två personer att diskutera med, inte riktigt samma sak! Och gud vad svårt att hålla kontakten med alla vänner, en är till exempel från Brasilien, det är inte direkt i närheten liksom. Skolveckan har varit rolig, temat från kapitlet vi har hållit på med har varit våra sinnen; en dag satt vi med ögonbindlar och sniffade i massa burkar för att gissa vad det var till exempel, jag skrattade väldigt mycket!

Det är bara två veckor kvar nu alltså och jag ser verkligen fram emot mitt arbete på mitt hotell Lech! Jag kommer att tillhöra ett team på drygt 20 fräscha säsongsarbetare (en av dem är en bra vän från Dialoge), mina arbetsuppgifter kommer bland annat att vara frukostservering, kvällsmatsservering, sortera bestick och så vidare. Det är viktigt att ha en bra kontakt med gästerna så att de känner sig som hemma, jag tror att jag kommer att få använda mitt språk ganska mycket (det har jag önskat speciellt). Arbetet jag har tackat ja till innebär dock väldigt mycket arbete: 54 timmar i veckan, alltså en dag ledigt. Jag kan inte ta ut semesterdagar eftersom att det är högsäsong och fullt ös alla fyra månader. Hotellet står för mat och boende och lönen är bra - jag kommer att kunna lägga undan mycket (pengar att resa i Tyskland för?). Som ni säkert förstår så känner jag mig lite nervös för hur jag kommer att palla trycket, det kommer helt garanterat att vara ganska så slitigt innan jul när man ska lära sig allting, jul och nyår kommer att vara fullt ös, först i januari lär det vara lite lugnare. Men det här fixar jag! Jag är grymt motiverad. Varje gång jag snackar med mina chefer över telefon så blir jag glad och lugn, de är jätteschysta och jag känner mig mer som en del av familjen än "ett nummer" liksom.

Ni kanske undrar hur det står till med hemlängtan? Det undrar jag också typ, känslan jag har är ganska mixad: Jag saknar familj och vänner men jag vill absolut inte åka hem, förstår ni hur jag menar? Vad ska jag göra i Stockholm liksom, jag har ingen skola att gå till och inget arbete, sitta hemma skulle vara jättetråkigt. Träffa vänner och familj skulle vara jättekul (åhh vad jag saknar vissa av er, man märker väldigt snabbt vilka som verkligen betyder något när man får lite distans, och väldigt många betyder väldigt mycket om jag säger så) men jag är hellre här just nu. Jag träffar hela tiden nya människor från olika kulturer, det är så sjuukt lärorikt, asroligt, chockerande ibland och nyttigt, alla tänker inte som jag! Under min tid här har jag hittills lärt känna människor från: andra delar av Sverige, Lettland, Tyskland, Ryssland, Schweiz (Frankrike), Schweiz (Italien), Italien, Spanien, Tjeckien, Grekland, Ukraina, Slovakien, Storbritannien, Kanada, Peru, Brasilien, Kina och Mexiko, med flera som jag inte kan komma ihåg! Någonting jag verkligen saknar, alltså verkligen, är vänskap som tar år att bygga upp. Vänner man kan säga allt till, eller ingenting om man inte känner för det, som man alltid kan ringa och typ kolla på en film med eller typ bara göra ingenting. Jag kan inte gör ingenting med någon här! Men ni väntar på mig eller hur ♥

Mår lite sådär just nu, det blir inget festande ikväll, lite huvudvärk och illamånde för min del. Jag ska se till att sova mycket så att jag orkar med en resa till Konstanz imorn!

Skulle vilja lätta upp inlägget med en bild

Tyskarnas älskade Müller, det är typ som Ö&B fast lite fräschare, man kan köpa ALLT där (billigt) och det finns ett Müller överallt. Det har länge funnits en stor julavdelning i alla affärer, alltså mycket mycket tidigare än hemma, men kalendrar och godis, jultomtar och så vidare. Nu har de slagit på stort med julpyntningen, inte bara på Müller men också i Lindau på ön. Det är mysigt tycker jag!