Jag har just avslutat min sjätte (ojojoj!) skolvecka och det börjar sjunka in att jag snart måste säga hejdå till väldigt många vänner. Nästa fredag, alltså en vecka innan jag drar själv, slutar fyra stycken från min grupp.. om det inte kommer några nya så får jag bara två personer att diskutera med, inte riktigt samma sak! Och gud vad svårt att hålla kontakten med alla vänner, en är till exempel från Brasilien, det är inte direkt i närheten liksom. Skolveckan har varit rolig, temat från kapitlet vi har hållit på med har varit våra sinnen; en dag satt vi med ögonbindlar och sniffade i massa burkar för att gissa vad det var till exempel, jag skrattade väldigt mycket!
Det är bara två veckor kvar nu alltså och jag ser verkligen fram emot mitt arbete på mitt hotell Lech! Jag kommer att tillhöra ett team på drygt 20 fräscha säsongsarbetare (en av dem är en bra vän från Dialoge), mina arbetsuppgifter kommer bland annat att vara frukostservering, kvällsmatsservering, sortera bestick och så vidare. Det är viktigt att ha en bra kontakt med gästerna så att de känner sig som hemma, jag tror att jag kommer att få använda mitt språk ganska mycket (det har jag önskat speciellt). Arbetet jag har tackat ja till innebär dock väldigt mycket arbete: 54 timmar i veckan, alltså en dag ledigt. Jag kan inte ta ut semesterdagar eftersom att det är högsäsong och fullt ös alla fyra månader. Hotellet står för mat och boende och lönen är bra - jag kommer att kunna lägga undan mycket (pengar att resa i Tyskland för?). Som ni säkert förstår så känner jag mig lite nervös för hur jag kommer att palla trycket, det kommer helt garanterat att vara ganska så slitigt innan jul när man ska lära sig allting, jul och nyår kommer att vara fullt ös, först i januari lär det vara lite lugnare. Men det här fixar jag! Jag är grymt motiverad. Varje gång jag snackar med mina chefer över telefon så blir jag glad och lugn, de är jätteschysta och jag känner mig mer som en del av familjen än "ett nummer" liksom.
Ni kanske undrar hur det står till med hemlängtan? Det undrar jag också typ, känslan jag har är ganska mixad: Jag saknar familj och vänner men jag vill absolut inte åka hem, förstår ni hur jag menar? Vad ska jag göra i Stockholm liksom, jag har ingen skola att gå till och inget arbete, sitta hemma skulle vara jättetråkigt. Träffa vänner och familj skulle vara jättekul (åhh vad jag saknar vissa av er, man märker väldigt snabbt vilka som verkligen betyder något när man får lite distans, och väldigt många betyder väldigt mycket om jag säger så) men jag är hellre här just nu. Jag träffar hela tiden nya människor från olika kulturer, det är så sjuukt lärorikt, asroligt, chockerande ibland och nyttigt, alla tänker inte som jag! Under min tid här har jag hittills lärt känna människor från: andra delar av Sverige, Lettland, Tyskland, Ryssland, Schweiz (Frankrike), Schweiz (Italien), Italien, Spanien, Tjeckien, Grekland, Ukraina, Slovakien, Storbritannien, Kanada, Peru, Brasilien, Kina och Mexiko, med flera som jag inte kan komma ihåg! Någonting jag verkligen saknar, alltså verkligen, är vänskap som tar år att bygga upp. Vänner man kan säga allt till, eller ingenting om man inte känner för det, som man alltid kan ringa och typ kolla på en film med eller typ bara göra ingenting. Jag kan inte gör ingenting med någon här! Men ni väntar på mig eller hur
♥
Mår lite sådär just nu, det blir inget festande ikväll, lite huvudvärk och illamånde för min del. Jag ska se till att sova mycket så att jag orkar med en resa till Konstanz imorn!
Skulle vilja lätta upp inlägget med en bild
Tyskarnas älskade Müller, det är typ som Ö&B fast lite fräschare, man kan köpa ALLT där (billigt) och det finns ett Müller överallt. Det har länge funnits en stor julavdelning i alla affärer, alltså mycket mycket tidigare än hemma, men kalendrar och godis, jultomtar och så vidare. Nu har de slagit på stort med julpyntningen, inte bara på Müller men också i Lindau på ön. Det är mysigt tycker jag!
