Igår hade jag ett väldigt speciellt möte. Det började med att jag var på ganska dåligt humör, för att avreagera mig själv så tänkte jag ta en liten joggingtur till nästa lilla "stad" några km västerut - Wasserburg. Det var underbart väder så jag tog med mig kameran. (Blommorna är till dig pappa, du brukar fotografera blommor!)
 |
| Jag joggade förbi jättestora odlingar med vidruvor och äpplen. |
 |
| Wasserburg |
När jag stod och tog kort från Wasserburgs hamn (det sista kortet) så började en tant prata med mig. Alltså det är
heelt sjukt hur ofta det händer, nästan varje gång jag åker buss själv så börjar minst en tant att prata med mig. Det är inte så normalt enligt min värdfamilj (och mina kompisar)! Värdpappan sa att jag måste ha en skylt i pannan där det står "Rentnerfreundin" eller dylikt, alltså pensionärskompis. Jag tycker det är ganska trevligt på bussen, som här om dagen fick jag en pensionärdams telefonnummer (efter tre träffar alltså, hon är min granne) och vi bestämde oss för att "bestiga" en liten kulle här i närheten. Jag har dock börjat tycka det har blivit mer och mer skumt ju fler sådana tantmöten jag har eftersom det bara händer mig! Även när jag är trött och lite avvisande!
I alla fall, tillbaka till saken, där stod jag och fotade Alperna, lite svettig, hög musik i öronen och fulländad joggingutstyrsel, koncentrerad på fotandet. Då börjar en äldre dam att prata med mig, hon berättar om hela sitt liv under loppet av någon minut och föreslår sen att vi ska äta en glass tillsammans. Då jag säger att jag bara är ute och joggar (utan pengar) så insisterar hon på att bjuda mig. Jag avböjer artigt men hon
insisterar så Jaja tänkte jag, en liten pigelin är ju aldrig fel och inte så dyrt för henne heller, dessutom vill hon uppenbarligen ha sällskap och jag är nyfiken på orten som hon kan berätta om. Då drar hon med mig in på värsta lyxcaféet vid hamnen (underbar utsikt) och tillåter mig inte att beställa mindre än två kulor, och köper dessutom en cappuccino till mig! Jag lovar att jag inte var oförskämd, det kändes ytterst obekvämt att en tant jag inte kände köpte dyr fika till mig!


Fast, herregud vad gott det var.
Vi satt där
i en timme och fikade och pratade, det var faktiskt riktigt trevligt! Hon sa att hon aldrig förut hade bjudit en vilt främmande kvinna på glass, men att jag hade sett så sympatisk ut (?). Plötsligt var vi "per Du", "kanske systrar" och jag fick hennes adress. Sen visade hon mig kyrkan i staden.
Efter en dryg timme joggade jag hem igen. Jag är rörd på något sätt! Fast jag tycker samtidigt att det var absurt typ!