Mitt bästa eller mitt sämsta inlägg hittills

Här kommer ett inlägg fullt med bilder (Becc-style), önskemål av Max :)

Jag håller koll på Alperna, här har det snöat

En jättestor falafel för typ 33 kr JÄTTEGOTT

Här lär vi oss ord som bög, prutta och rapa

Jätteawesome tjej i min grupp köpte vegetariskt godis till mig efter en klassdiskussion om ämnet

Såhär varmt var det på min balkong igår när jag pluggade, svettigt!

Mitt plugg, samma eftermiddag på balkongen. Jag var helt död efter fotbollen dagen innan och missförstod hela uppgiften, det blev en underhållande text tyckte min lärare hahah

Jag vandrade upp för Hoyerberg med en damkompis, härligt

jag plockade hem äpplen, jättesöta

Utsikten från Hoyerberg, där ser man Lindau-ön, till vänster toppen Pfänder 

Från Hoyerberg upptäckte jag att det fanns sjukt mycket ängar med kossor

Möte

Igår hade jag ett väldigt speciellt möte. Det började med att jag var på ganska dåligt humör, för att avreagera mig själv så tänkte jag ta en liten joggingtur till nästa lilla "stad" några km västerut - Wasserburg. Det var underbart väder så jag tog med mig kameran. (Blommorna är till dig pappa, du brukar fotografera blommor!)

Jag joggade förbi jättestora odlingar med vidruvor och äpplen.

Wasserburg

När jag stod och tog kort från Wasserburgs hamn (det sista kortet) så började en tant prata med mig. Alltså det är heelt sjukt hur ofta det händer, nästan varje gång jag åker buss själv så börjar minst en tant att prata med mig. Det är inte så normalt enligt min värdfamilj (och mina kompisar)! Värdpappan sa att jag måste ha en skylt i pannan där det står "Rentnerfreundin" eller dylikt, alltså pensionärskompis. Jag tycker det är ganska trevligt på bussen, som här om dagen fick jag en pensionärdams telefonnummer (efter tre träffar alltså, hon är min granne) och vi bestämde oss för att "bestiga" en liten kulle här i närheten. Jag har dock börjat tycka det har blivit mer och mer skumt ju fler sådana tantmöten jag har eftersom det bara händer mig! Även när jag är trött och lite avvisande!

I alla fall, tillbaka till saken, där stod jag och fotade Alperna, lite svettig, hög musik i öronen och fulländad joggingutstyrsel, koncentrerad på fotandet. Då börjar en äldre dam att prata med mig, hon berättar om hela sitt liv under loppet av någon minut och föreslår sen att vi ska äta en glass tillsammans. Då jag säger att jag bara är ute och joggar (utan pengar) så insisterar hon på att bjuda mig. Jag avböjer artigt men hon insisterar så Jaja tänkte jag, en liten pigelin är ju aldrig fel och inte så dyrt för henne heller, dessutom vill hon uppenbarligen ha sällskap och jag är nyfiken på orten som hon kan berätta om. Då drar hon med mig in på värsta lyxcaféet vid hamnen (underbar utsikt) och tillåter mig inte att beställa mindre än två kulor, och köper dessutom en cappuccino till mig! Jag lovar att jag inte var oförskämd, det kändes ytterst obekvämt att en tant jag inte kände köpte dyr fika till mig!


Fast, herregud vad gott det var.








Vi satt där i en timme och fikade och pratade, det var faktiskt riktigt trevligt! Hon sa att hon aldrig förut hade bjudit en vilt främmande kvinna på glass, men att jag hade sett så sympatisk ut (?). Plötsligt var vi "per Du", "kanske systrar" och jag fick hennes adress. Sen visade hon mig kyrkan i staden.

Efter en dryg timme joggade jag hem igen. Jag är rörd på något sätt! Fast jag tycker samtidigt att det var absurt typ!

Tack Zlatan!

Omringade av tyskar, på en tysk bar,

med tysk öl i handen, iförd Sverigetröja

och med svenska kompisar som sällskap,

följde jag matchen igår. Det slutade med

skratt, glädjeskrik och gratis öl!

Prosit!

Pfänder, Bregenz, Österreich. TEIL 2

Nästan uppe vid toppen nådde ljuvlig brassmusik mina öron! Jag trodde för en sekund att jag dött av utmattning och kommit till mitt egna himmelrike; Där stod jag, omringad av det vackraste landskap, och lyssnade till underbar musik. Men jag hade inte dött av utmattning (bara rumpa och baksida lår kanske) för vi nådde ett hus där folk satt och åt, drack öl, vilade och lyssnade på ett litet brassband!

Ett rent klassiskt brassband var det förresten verkligen inte, där var en trevlig blandning mellan olika brassinstrument plus två klarinettister, men brassmusik var det till 100 %. Det var ett äkta österrikiskt band så som jag fantiserat om dem, de satt där med sin öl vid notstället och spelade rent och felfritt, med glimten i ögat. (En glimt som blev större och större efter ölen.) Sjunga kunde de också, och skämta mellan låtarna. En tyckte jag skulle hoppa in när trumpetaren behövde gå på toaletten. Här kan man läsa om dem, de heter till och med ”Ölblåsarna”!

Jag överdriver inte min lycka, men mina kompanjoner fann den lite överdriven. Dock var ingen av oss särskilt missnöjd med att lägga sig i en solstol och vila lite! Det var väldigt härligt.

Efter ett tag fortsatte vi den sista korta biten till själva toppen, det fanns en djurpark där!

Blickar in mot de Österrikiska Alperna

En liten restaurang som representerade toppen, på 1064 möh.

Här kunde man välja att ta linbanan ner (och upp). I bakgrunden ser man Lindaus stadskärna, alltså ön som går in i granen.

 Äntligen i Bregenz fick jag mig en falafel och en Mohren (lokal ölsort från Vorarlberg). 

Det smakade riktigt bra!

Neuigkeit

Min Neuigkeit, alltså nyhet, är denna "lilla" parentes: (Egentligen så ville jag döpa det här inlägget till "JAAAA JAG HAR FÅTT ETT ARBETE I LECH" men jag vill inte göra det förens jag har skrivit på kontraktet. Men muntligt överenskommet så har jag ett jobb. FYFAN VAD KUL!!! Men som sagt, min underskrift är det väsentliga. Jag har funderat under helgen om jag skulle säga ja direkt eller eller vänta lite (de ville att jag skulle kontakta dem med ett svar denna vecka, så det kanske var ganska klart från deras sida redan då) och efter att ha pratat med skolan och vänner så har jag blivit övertygad om att tacka ja. Jag skulle kunna vänta på andra intervjuer och jobberbjudanden, men jag ser ingen riktig anledning till det, jag kanske låter denna superchans gå förbi, det här jobbet verkar vara perfekt. Hotellet det gäller är alltså det från min allra första intervju som jag skrev om här, den som gav mig en riktigt bra känsla. När man har skrivit under ett kontrakt (jag talar för alla arbeten i Österrike) så gäller 14 dagars prövotid. När jag fick höra detta fick jag lite panik och trodde att risken att förlora arbetsmöjligheten var stor, men då under intervjun sa kvinnan: "Vi måste ha 14 dagars prövotid enligt lag. Att döma av vårt samtal här idag så skulle jag säga att risken att vi ångrar oss under prövotiden är väldigt liten, så länge du är som du är nu och visar din motivation." Om det verkligen är sant så är det nog väldigt lugnt. Okej men nog skrivet om det, jag måste som sagt skriva under kontraktet först, de ska skicka det idag. Sen kan jag berätta mer. Den här parentesen var ju gigantisk, jag hade tänkt att lägga upp bilder från bergsbestigningen efter men jag gör nog det i ett nytt inlägg.)

Pfänder, Bregenz, Österreich. TEIL 1

Min morgonkänsla

Min morgonutikt

Det är en helt genomarbetat Sofia som sätter sig vid datorn. Varför? Därför:

Idag åkte jag, Ales och Nikolina båt från vårt Lindau till Bregenz (Österrike). Solen sken, klockan var 10 på morgonen och 20 minuter senare var vi framme. Jag har aldrig bestigit berg eller så, men mina vänner var lite vanare än jag så vi tog oss uppför höjden Pfänder tillsammans. Om jag skriver osammanhängande eller med konstiga fel så är det för att jag är som marmelad. Eller gelé kanske man säger. Men det känns härligt! Det var jättejobbigt, jätteroligt (svårt att skratta och gå i brant uppförsbacke...), jättehärligt och underbart.

Lindaus hamn

Auf Wiedersehen Lindau

Hallo Bregenz!

Pust och stön, helt lätt var det inte. Här ser man Bregenz och linorna till linbanan (för de som är mindre sportiga än oss!)

Oj det är väldigt många bilder jag vill ladda upp men det tar sin lilla tid. Jag får säga fortsättning följer!! Gute Nacht (jag ska stupa i sängen)

Bodensee

Vormittag

Nachmittag

Idag är en sån där underbar dag då jag kan se både Österrike och Schweiz från min lilla balkong. Österrike till vänster och Schweiz till höger (lite otydligare).




Dagen började alltså med solsken efter flera dagar med mestadels regn och dimma. Jag åt en stor frukost och tog en underbar joggingtur  till den där parken i närheten, Lindenhofpark. (Bilden: jag i mitt fina lilla rum redo för lite frisk luft.) Den här gången fattade jag att parken var tre gånger så stor än vad jag trodde (här), så nu fick jag dessutom en underbar utsikt alltså helt underbart, traumhaft. Tog inte med mig kameran men jag ska fota det någon annan gång. Det brukar inte vara så mycket regn på hösten här så jag hoppas att den perioden tar slut snart, dock ser det ganska dåligt ut på måndag igen. Men jag är glad ändå!



Jag var i köpcentrumet Lindau Park idag och för att hitta dit frågade jag en snäll dam om vägen. Vi småpratade hela bussresan dit och sen råkade hon vara på samma buss på hemvägen också! Jag har alltså min första äldre-dam-granne-kompis. Jag brukar nästan alltid (skojar inte) prata med gamla pensionärspar när jag åker buss här, alla är så snälla och hjälpsamma, dessutom så är det kul att få höra deras dialekter och historier. Jag måste förresten göra en sak klar: INTE OKEJ att skrämma upp mig med att dialekten skulle vara oförståelig här, jag har inte träffat en enda som jag inte har förstått! De pratar antingen högtyska eller en dialekt som inte är så svår. Ute på landet i Bayern kan det vara värre, men inte här. Na gut.

Okej så i alla fall så var jag i Lindau Park där jag köpte nödvändigheter och käkade lunch med Nikolina. Titta på mitt berg av nudlar för 26 kronor (det var större än det ser ut, dessutom råkade jag äta lite innan jag tog kortet). God glass åt vi också. Sen träffade jag som sagt den där snälla damen på hemvägen och sen tog jag lite kort på min utsikt. Ikväll drar jag nog till residentet på ön. Kram på er!