Pfänder, Bregenz, Österreich. TEIL 2

Nästan uppe vid toppen nådde ljuvlig brassmusik mina öron! Jag trodde för en sekund att jag dött av utmattning och kommit till mitt egna himmelrike; Där stod jag, omringad av det vackraste landskap, och lyssnade till underbar musik. Men jag hade inte dött av utmattning (bara rumpa och baksida lår kanske) för vi nådde ett hus där folk satt och åt, drack öl, vilade och lyssnade på ett litet brassband!

Ett rent klassiskt brassband var det förresten verkligen inte, där var en trevlig blandning mellan olika brassinstrument plus två klarinettister, men brassmusik var det till 100 %. Det var ett äkta österrikiskt band så som jag fantiserat om dem, de satt där med sin öl vid notstället och spelade rent och felfritt, med glimten i ögat. (En glimt som blev större och större efter ölen.) Sjunga kunde de också, och skämta mellan låtarna. En tyckte jag skulle hoppa in när trumpetaren behövde gå på toaletten. Här kan man läsa om dem, de heter till och med ”Ölblåsarna”!

Jag överdriver inte min lycka, men mina kompanjoner fann den lite överdriven. Dock var ingen av oss särskilt missnöjd med att lägga sig i en solstol och vila lite! Det var väldigt härligt.

Efter ett tag fortsatte vi den sista korta biten till själva toppen, det fanns en djurpark där!

Blickar in mot de Österrikiska Alperna

En liten restaurang som representerade toppen, på 1064 möh.

Här kunde man välja att ta linbanan ner (och upp). I bakgrunden ser man Lindaus stadskärna, alltså ön som går in i granen.

 Äntligen i Bregenz fick jag mig en falafel och en Mohren (lokal ölsort från Vorarlberg). 

Det smakade riktigt bra!

Neuigkeit

Min Neuigkeit, alltså nyhet, är denna "lilla" parentes: (Egentligen så ville jag döpa det här inlägget till "JAAAA JAG HAR FÅTT ETT ARBETE I LECH" men jag vill inte göra det förens jag har skrivit på kontraktet. Men muntligt överenskommet så har jag ett jobb. FYFAN VAD KUL!!! Men som sagt, min underskrift är det väsentliga. Jag har funderat under helgen om jag skulle säga ja direkt eller eller vänta lite (de ville att jag skulle kontakta dem med ett svar denna vecka, så det kanske var ganska klart från deras sida redan då) och efter att ha pratat med skolan och vänner så har jag blivit övertygad om att tacka ja. Jag skulle kunna vänta på andra intervjuer och jobberbjudanden, men jag ser ingen riktig anledning till det, jag kanske låter denna superchans gå förbi, det här jobbet verkar vara perfekt. Hotellet det gäller är alltså det från min allra första intervju som jag skrev om här, den som gav mig en riktigt bra känsla. När man har skrivit under ett kontrakt (jag talar för alla arbeten i Österrike) så gäller 14 dagars prövotid. När jag fick höra detta fick jag lite panik och trodde att risken att förlora arbetsmöjligheten var stor, men då under intervjun sa kvinnan: "Vi måste ha 14 dagars prövotid enligt lag. Att döma av vårt samtal här idag så skulle jag säga att risken att vi ångrar oss under prövotiden är väldigt liten, så länge du är som du är nu och visar din motivation." Om det verkligen är sant så är det nog väldigt lugnt. Okej men nog skrivet om det, jag måste som sagt skriva under kontraktet först, de ska skicka det idag. Sen kan jag berätta mer. Den här parentesen var ju gigantisk, jag hade tänkt att lägga upp bilder från bergsbestigningen efter men jag gör nog det i ett nytt inlägg.)

Pfänder, Bregenz, Österreich. TEIL 1

Min morgonkänsla

Min morgonutikt

Det är en helt genomarbetat Sofia som sätter sig vid datorn. Varför? Därför:

Idag åkte jag, Ales och Nikolina båt från vårt Lindau till Bregenz (Österrike). Solen sken, klockan var 10 på morgonen och 20 minuter senare var vi framme. Jag har aldrig bestigit berg eller så, men mina vänner var lite vanare än jag så vi tog oss uppför höjden Pfänder tillsammans. Om jag skriver osammanhängande eller med konstiga fel så är det för att jag är som marmelad. Eller gelé kanske man säger. Men det känns härligt! Det var jättejobbigt, jätteroligt (svårt att skratta och gå i brant uppförsbacke...), jättehärligt och underbart.

Lindaus hamn

Auf Wiedersehen Lindau

Hallo Bregenz!

Pust och stön, helt lätt var det inte. Här ser man Bregenz och linorna till linbanan (för de som är mindre sportiga än oss!)

Oj det är väldigt många bilder jag vill ladda upp men det tar sin lilla tid. Jag får säga fortsättning följer!! Gute Nacht (jag ska stupa i sängen)

Bodensee

Vormittag

Nachmittag

Idag är en sån där underbar dag då jag kan se både Österrike och Schweiz från min lilla balkong. Österrike till vänster och Schweiz till höger (lite otydligare).




Dagen började alltså med solsken efter flera dagar med mestadels regn och dimma. Jag åt en stor frukost och tog en underbar joggingtur  till den där parken i närheten, Lindenhofpark. (Bilden: jag i mitt fina lilla rum redo för lite frisk luft.) Den här gången fattade jag att parken var tre gånger så stor än vad jag trodde (här), så nu fick jag dessutom en underbar utsikt alltså helt underbart, traumhaft. Tog inte med mig kameran men jag ska fota det någon annan gång. Det brukar inte vara så mycket regn på hösten här så jag hoppas att den perioden tar slut snart, dock ser det ganska dåligt ut på måndag igen. Men jag är glad ändå!



Jag var i köpcentrumet Lindau Park idag och för att hitta dit frågade jag en snäll dam om vägen. Vi småpratade hela bussresan dit och sen råkade hon vara på samma buss på hemvägen också! Jag har alltså min första äldre-dam-granne-kompis. Jag brukar nästan alltid (skojar inte) prata med gamla pensionärspar när jag åker buss här, alla är så snälla och hjälpsamma, dessutom så är det kul att få höra deras dialekter och historier. Jag måste förresten göra en sak klar: INTE OKEJ att skrämma upp mig med att dialekten skulle vara oförståelig här, jag har inte träffat en enda som jag inte har förstått! De pratar antingen högtyska eller en dialekt som inte är så svår. Ute på landet i Bayern kan det vara värre, men inte här. Na gut.

Okej så i alla fall så var jag i Lindau Park där jag köpte nödvändigheter och käkade lunch med Nikolina. Titta på mitt berg av nudlar för 26 kronor (det var större än det ser ut, dessutom råkade jag äta lite innan jag tog kortet). God glass åt vi också. Sen träffade jag som sagt den där snälla damen på hemvägen och sen tog jag lite kort på min utsikt. Ikväll drar jag nog till residentet på ön. Kram på er!

Lech

Grüß Gott! Som man hellre säger här än Guten Tag.

Idag blev det ingen skola för min del, på schemat stod (betald) resa till Lech och två arbetsintervjuer för två olika hotell. Jag åkte dit med Ales, tåg och buss som sammanlagt tog tre timmar. Skönt att slippa vara ensam, det blev inte långtråkigt! Här bredvid är en bild jag tog på morgonen, grå men mäktig hamn! Lägg märke till den svenska flaggan.



Jag var inte så jättenervös, men det kändes lite jobbigt. Fast nej helt seriöst så var det mest kul känsla jag hade i magen. Fast lite nervös över om jag skulle råka vara oartig... det här med nia och dua sitter mestadels bra, det är mest den där distansen som man inte märker lika tydligt i Sverige, i hirarkin. Här är några foton från ett Lech utan snö och med tomma hotell, dock vackert.

I alla fall, min första intervju gick jättebra! Jag fick en liten rundvandring i ett hotell som kändes väldigt hemtrevligt, en behaglig blandning mellan traditionellt och modernt stuk. Jag blev väldigt gott mottagen, jag kände mig välkommen av de två personer jag kom i kontakt med. Jag tyckte att jag klickade med kvinnan som höll i min intervju, vi pratade i en timme och skrattade en hel del också. Hon kändes ärlig, uppriktig och proffesionel samtidigt som hon var varm, osjälvisk och omtänksam. Jag fick en superbra känsla av hela grejen, jag skulle verkligen vilja arbeta där! (OBS Jag måste i så fall ha Dirndl på mig vid vissa tillfällen!!! Eller varje kväll, jag förstod inte riktigt, men jag vill gärna tro att det bara var vid speciella tillfällen.)

Min andra intervju vågar jag knappt skriva om, jag kanske blir polisanmäld. Jag kan säga att jag inte tror att någon av oss får jobbet.

På en väldigt mysig bar eller café/restaurang kunde vi äntligen slappna av. Vi lekte med sockerbåtar som flöt och smälte. Haha.

Sammanfattningsvis så känns det riktigt bra. Det var en kul utflykt och även om vår stolthet delvis blev krossad av den andra intervjun så har vi skrattat av oss det nu (när jag tänker på det måste jag typ vika mig dubbel, det var verkligen absurt). Det var väldigt fint där (såå vackert och mysigt), de flesta vi mötte var riktigt trevliga, jag hade inga problem med språket och det första hotellet känns riktigt lockande.

Spaziergang in Lindau am Bodensee

Jag slutade mitt förra inlägg snabbt eftersom jag tänkte dra ut på en joggingtur, men jag ångrade mig, känner mig ganska utarbetat som det är. Jag var på en tur igår till en park i närheten (med kameran, se vänster) med stora vackra träd av olika slag. De var så täta så det kändes ibland som om man var helt ensam, när det började regna så kände jag det inte. Promenaden följdes av styrketräning på rummet, så jag kan försvara mig mot alla Lederhosentyper!




Idag gick jag från skolan till Lindau Park där det finns ett varuhus och mycket affärer. Det tog sin tid eftersom vi tog trevliga omvägar för att kunna gå vid vattnet. Det var skönt väder idag, inget regn och en del värme!

Blick mot fastlandet (jag bor där någonstans) från ön.

Die Maximilianstraße

Utsikt mot Österrike innan bron till fastlandet.

Jag skulle berätta lite om familjen också! Det är en pappa, en mamma, en kille i yngre tonåren, en hund, en katt och två schweiziska tjejer (en från franska delen, en från italalienska delen). Tjejerna pluggar alltså på Dialoge. Huset är jättemysigt och mitt rum är jättemysigt och människorna och djuren under det här taket är jättemysiga. Maten jag får är jättegod och det känns som att jag är en del av familjen, inte som att jag bor på ett boende liksom. En grej kan liksom sammanfatta hela familjen och känslan här: när man går på toa och tänder ljuset så börjar en radio spela också, så börjar det spela mysig musik liksom. Första gången så fattade jag liksom inte hur det fungerade. "Det är alltid klassisk musik i badrummet" var liksom mitt första intryck.

Nu måste jag plugga på lite om hotellen jag ska till imorn. Önska mig lycka till!

Två arbetsintervjuer på schemat!

Hallo Leute!

Eftersom jag går "Work and Study" så sitter skolan och jobbar för att jag ska kunna få ett jobb under vinterhögsäsongen i antingen St. Anton eller Lech i Österrike eller i Oberstaufen i Tyskland. Här om dagen fick vi nya Work and Study-elever lära känna de två kvinnorna som har huvudansvaret för jobbsökandet åt oss. Vi pratade villkor, önskemål, tidigare erfarenheter och så vidare. (Ett tema vi gick igenom var arbetskläder; på vissa arbetsplatser krävs det att man har vissa sorts kläder. Det hade tydligen hänt att tjejerna var tvungna att bära Dirndl på arbetstid, HAHAH!) De berättade att skolan betalar tåg och/eller bussresan som behövs för att ta sig till arbetsintervjuerna och att vi kanske redan skulle få åka denna vecka. Vips sa det och imorn har jag två arbetsintervjuer i Lech! Jag åker med en kompis som också ska på intervju. Jag är sjukt glad just nu, nervositeten kommer väl imorn.

Jag ville bara skriva det, jag lovar att berätta om familjen och ladda upp fina bilder senare eller en annan dag. Bis dann!